Livet - en berg o dalbana

Hallå där ute! Tänk va snabbt tiden går, helt sjukt snabbt egentligen. Det är över fyra år sen jag flyttade till Grebbestad, FYRA år! Livet rullar på och jag försöker fortfarande att hitta min plats i det. När detta ska hända vet jag inte men jag fortsätter att leta mig fram. Ibland är det glasklart, andra dagar går det som i mjölktjock dimma.

Mitt sommarjobb som slutade i augusti har gått vidare i en behovsanställning så ibland säljer jag kummel, bergtunga och varmrökt lax. Trivs bra med mina slemmiga fiskar. Ibland sitter jag i kassan på Coop och snackar med kunder eller plockar upp varor i hyllorna. Båda jobben ger mig otroligt mycket socialt, vilket jag gillar. Och då uppskattar jag mycket att komma hem till huset, tända en brasa och gosa med Snöboll, än mer.

Fiskoutfit

Kassaoutfit

Min väg till att bli förälder har inte helt stoppats.. Och nej, jag har inte träffat någon.. Någon har inte velat dyka upp än men jag har hittat ett annat alternativ än att gå till en steril, opersonlig kvinnoklinik i Göteborg. Jag ger 2019 en chans, men därefter går jag vidare.

Jag har dock gått och blivit kär - i ett hus! Ett himla fint hus, litet hus men ett perfekt hus. Dock alldeles för dyrt för mig men jag föll så fort jag såg det.. En natt drömde jag att jag satt på altanen och såg en liten flicka springa och leka med en hund på tomten. En dröm. En dröm jag hoppas kunna bli sann men för stunden är det bara en dröm. 

Framtiden?

Äntligen har jag fått värme i huset igen, eller ja jag har ju haft några element men efter nästan ett år så har den två månader gamla värmepumpen bytts ut till en ny fungerande. Konstigt att en ny värmepump slutar fungera efter två månader... Men ja, nu har jag mer jämn värme hemma. SKÖNT! Kaminen i all sin ära men att gå och lägga sig till 24 grader och vakna upp till 16 är påfrestande för kroppen helt klart.

Ja, som jag bluddret på.. Trots klagan såg mår jag bra. Min vän kämpar fortfarande för sitt liv och jag tänker på denne väldigt mycket. Men idag går mina tankar till H's familj, vänner och bekanta. Jag fick aldrig lära känna henne men jag har förstått att hon var en väldigt omtyckt person. Idag är hennes begravning :( Livet kan ta slut så väldigt snabbt, det är därför man måste ta tillvara på det.. Vilket är lättare sagt än gjort ibland.

Nu ska jag hoppa in i duschen för att göra mig iordning för en dag i kassan. Ta hand om er där ute och lev livet medan ni kan. Njut av allt som du faktiskt har i ditt liv!

Kram

-A-

A-kassans upplägg - jobba inte!

Hej på er!

Som de flesta vet som kikar här inne så är jag för tillfället arbetslös. Jag sysselsätter mig ändå men inget som genererar pengar tyvärr. Så ja, jag går på a-kassa. På nåt sätt så tycker jag att dom borde vilja att folk skaffade jobb, men vill dom verkligen det? 

Är jag arbetslös en hel vecka så är det nemas problemas med utbetalningen. Det är när jag faktiskt JOBBAR som problemen börjar. Då har jag bara få antal dagars ersättning. Dvs om jag jobbar tis-ons en vecka så får jag sen ersättning av a-kassan måndag, torsdag och fredag. Då försvinner 3 dgr av dessa få dagar. Det ligger runt 80 dagar. Och när dessa dagar är slut så får jag bara lönen från de dagar jag jobbar OM jag inte är arbetslös en hel vecka, för då får jag full utbetalning. Är inte DET konstigt? Eller är det bara jag?

Citat från min a-kassa:
(De har ändrat dagarna till veckor istället.)

Vad händer med ersättningen när de 60 deltidsveckorna har tagit slut?

Efter att de 60 deltidsveckorna har tagit slut kan man bara få ersättning för veckor man inte arbetar under resten av ersättningsperioden.

Så när någon tycker att jag borde skaffa ett deltidsjobb eller vara timvikarie och jag säger nej så är det inte för att jag inte vill jobba utan för att när mina dagar är slut så har jag inte råd med hyra, mat och det som kostar i livet. 

Men nästa vecka väntar ett viktigt möte för min del, jag hoppas att det kan bli positivt och att jag äntligen får komma tillbaka till en av mina favoritplatser :) Håll tummarna!

Annars är det nog som vanligt. Väntar på att få lägga i båten i sjön. Gosar häst. Tränar tre dagar i veckan och hoppas på att knät ska bli starkt. Njuter av utsikter. Drömmer om framtiden.

Den eviga frågan...

"Kan tjejer och killar umgås enbart som vänner??"

Jag har alltid sagt ja på den frågan men jag börjar tvivla på den. Kanske är det så att det alltid är en part som vill mer? Eller en tredje part som tror att det är mer? Självklart finns det något bakom tvivlet.

Jag har en superfin vän, vi kan skojbråka med varandra utan att den andre tar illa upp. Vilket jag verkligen uppskattar efter en uppväxt med två bröder, och dessa vänner är inte lätta att finna. Vad jag förstått det så har vi alltid vetat vart vi har varandra. MEN sen en vecka tillbaka så hörs vi inte längre av... Eller jag hör av mig men han är kort och inte alls som förr. Min enda förklaring är att hans fru fått för sig att det är något mellan oss. Jag blev varnad att vara vän med honom (för att han är gift!?!?!) men jag tyckte det var befängt, man måste väl få ha vänner? Men jag kanske borde ha lyssnat på varningen..

Men är det så att bara för att jag är singel så får jag inte ha gifta vänner? Eller är det så att jag bara få ha tjejkompisar som är gifta? Jag får inte ha manliga vänner, som är gifta? Får jag bara ha manliga vänner som är singlar? WTF!!!

Ja, här sitter jag med ett nyopererat knä och har all jefla tid i världen att tänka på, älta och överanalysera precis ALLT! Bara för att jag vill ha vänner, tror folk att jag vill ha en relation med dom? Inte så att jag inte har vänner men jag vill ju träffa nytt folk, eller är folk i ett litet samhälle trött på att träffa nytt folk? Kanske skulle följa Z och flytta till Gbg istället, där kanske folk inte är så jäkla rädda..

Så... Kan tjejer och killar umgås enbart som vänner? Är det någon som vågar säga vad dom tycker så berätta gärna :) 

Tänk vad allt skulle bli lättare om folk vågade prata med varandra istället för att tro varandra är tankeläsare. Tror vi skulle slippa massa skit om vi bara öppnade munnen och berättade hur vi tycker å tänker! Eller iaf våga svara på tal..

Jaja nu har jag fått klaga av mig för idag!

Tack å hej!

Sega morgontankar från lilla huset i G-town

God morgon där ute. Hur står det till? Här strömmar Stevie B och låten Because I love you ut ur högtalarna. Kaffet är fortfarande varmt men äggen är uppätna. Tittar jag till vänster så ser jag att en fin dag håller på att vakna. Himlen avslöjar mycket på morgonen. Det kommer bli en kall men fin dag idag igen. En sån dag jag älskar att leva i.

Kyrkan på Hamburgö

Senaste tiden har jag hört flera småbarnsföräldrar säga att "man får välja sina fighter" med sina barn och jag har insett att i vuxna livet är det exakt likadant. Igår valde jag att inte ta fighten, kände att det inte var värt det så jag gick därifrån. Idag är en ny dag med nya möjligheter som min gamla kollega Mange skulle säga. Och det är tisdag, dvs bild! Och håltimmar så kameran åker med till skolan så att jag kan gå iväg och fota lite.

Väcker fyr utanför Tjurpannan

Det är mycket i luften just nu och jag känner att jag vill vara själv. Kan vara så att det återigen är lite mycket med ynglingarna i skolan? Kan det vara ryktena man hör om centrat? Tankar på framtiden? Jag mår bra, alltså jag är inte sjuk på något sätt, men jag behöver tid för mig själv just nu. Den här veckan blir dessutom tuff med skola plus jobb efter det. Men nästa vecka är jag ledig. Då blir det ny gaddning och sen måste jag plugga som tusan inför VHF-provet. Sen välkomnar vi mars =D Då händer mycket. Dels ett viktigt samtal och sen ska jag och fyra till åka till Stockholm för att representera Grebbestad Folkhögskola på Vildmarksmässan! Ska bli sjukt kul! Fredag till Måndag på hotell i Stockholm med ett gött gäng. 

Älgfallet vid norska gränsen

Nu ska jag fundera på vad jag ska ha för kläder... Kanske blir det vanliga - Snickers Workwear från topp till tå! Enda alternativet för min del när det är kallt och jag ska ut å fota :oP 

En söt skarv torkar vingarna i Grebbestad

Önskar alla en fantastisk tisdag!

Tar du det för givet?

Det här är första julen i mitt liv som jag faktiskt trodde att jag skulle fira själv.. Eller ja, fira å fira.. Det är väl inte så mycket fira när man är själv?! Känslan av att vara själv på julafton är för mig otroligt jobbig och jag hoppas att jag tar med mig detta i framtiden.

När jag går in och läser på facebook så handlar allt om gemenskap och mina tankar går till dom som är ensamma. De som inte valt att vara själva. Jag tror att det finns rätt många där ute. För ett tag sen såg jag en annons på blocket där en familj i Österåker (om jag minns rätt) bjöd in 1-2 pers på julafton, att fira med deras familj. Vilken fantastisk sak att göra. 

Vi går igenom många stadier i livet och många gånger får vi höra att det alltid finns de som har det värre än en själv. Och det stämmer. Dock är det svårt att jämföra, min verklighet är min och ingen annans. Det är svårt att sätta sig in i någon annans situation. Men när vi gått igenom något och tagit oss ut ur det så är det lätt att mala på och man glömmer ganska snabbt hur man ville att andra skulle bete sig när man mådde som sämst. Där är ju just då man ska bete sig så som man själv ville att andra skulle bete sig. Men många tar det goda för givet och blir den personen man avskydde när man själv mådde som sämst.

Jag hoppas att jag en dag kan öppna min dörr, till mig och min familj, för någon som är i min nuvarande situation. Så som min fina kollega gjort för mig idag. Jag hoppas att jag minns den här dagen och inte tar gemenskap med familj och vänner för givet. Man ska väl lära sig av misstag och tuffa tider, eller? Man ska bli en bättre människa. Värt att tänka på.

Lite djup så här på julafton. Skickar en tanke till alla ensamma där ute men även till min familj och mina vänner runtom i landet. Hoppas att ni får en härlig julafton och ta inte gemenskapen för givet. Njut och mys och var en god medmänniska.

God Jul!

Vet du hur man gör?

Nu kommer ett av mina tankeinlägg igen... Eller ja, det är något jag funderar över som nog de flesta av oss gör - frivilligt eller ofrivilligt - nämligen FLIRTAR!

Förut flirtade jag jämt, det är ju härligt och underbart med respons! Men för säg tio år sedan hade jag koll på det där, idag... neee inte så värst. För hur gör man egentligen? Ändrar sig flirtningen som allt annat vi har -- tex mode? Jag har ingen aning och när jag försöker mig på att flirta idag så blir det bara konstigt och bakvänt. Känns som att jag skrämmer bort personen mer än får honom intresserad. Vad i hela fridens namn gör jag för fel?

I början av juli så är det fyra år sen det tog slut mellan mig å T. Fyra år som singel, eller ja asså...jag har ju inte varit helt ensam. Killar har kommit och gått men om de inte varit osäkra i sig själva så har de varit gifta. Ja jag vet, hemska jag - men ännu värre är väl dom. Man är alltid två. Men nu börjar jag känna att det skulle vara kul att träffa nån igen, tiden läker inte alla sår men dom lindras för var dag som går och för varje ny händelse i ens liv som kommer in så raderar den ytterligare ett gammalt minne. Så snart har jag glömt alla tråkiga minnen tror jag, med tanke på vad jag upplever här och vad jag kommer att uppleva.

Men tillbaka till saken - hur faen flirtar man? 

Jag har väl kanske inte flyttat till rätt ställe om jag vill träffa nån, det har jag förstått. Och om jag hittar någon singel så får jag höra "No, no's" från olika håll. Jahapp, jag får väl plussa på statistiken på singlarna här i trakten då.. Eller så går jag å träffar nån söting i sommar och flyttar till nästa stad...neee jag vill ju bo kvar här och om jag får som jag vill har jag hösten/vinter full :D

Nu sitter jag på bästa Sjögrens i backen och äter frukost. Ska försöka fixa mitt engelskaarbete om Cheese rolling som ska redovisas i eftermiddag. Annars blir det go frulle och lite slösurfning. Kommer väl lägga mig i soffan och chilla lite när jag känner mig klar här ;) Ingen brådska, kom just in några snyggingar ;) Fast juste, jag vet ju inte hur man flirtar - darn!

Ha en superhärlig dag alla!
Pyssen und Kramen

Vem visste att det skulle hända?

God dag gott folk. Hoppas att ni har lika blå himmel som jag har här just nu. Skönt efter helgens ruskväder! Jag sitter dock inne, framför datorn... Ja, jag har lite svenska som ska vara inlämnat till idag. Analys av en film, går sådär...det är väl därför jag hamnade på bloggen istället ;)

Skrev dikter vid havet i fredags

Om vi spolar tillbaka tiden två år så hade jag precis varit ute och gott med mina älsklingar Bubblan och Lizz. Jag åt mysfrulle med Sandra, det var lördag men ändå så både städade och tvättade jag. 
Dagen innan skrev jag; "Det jag en gång kom till finns inte längre. Saknar glädjen, gemenskapen och det familjära som fanns. Nu, ja nu är allt det borta.. Få säger vad dom tycker och tänker. Jag börjar göra det, någon måste ju säga nåt.. Right?"
För ett år sedan skrev jag: "Gemenskap på jobbet är när det är öl och utbildning för alla utom kundtjänst. För vem tycker att vi ska kunna våra produkter? Vi är ju inte så viktiga."

Varför blir vi så bittra när vi är så här söta å glada när vi är små?
Träffade söta Ellen igår

När jag tittar tillbaka idag så undrar jag varför jag inte tog mig därifrån snabbare. Ni ser ju själva hur bitter jag var. Varför stannar man i ett förhållande när det inte ger något? När det bara stjäl din energi och din livslust? Idag sitter jag i ett 1850-talshus på västkusten, jag har ingen fast anställning, jag studerar och mitt liv ser helt annorlunda ut. Men vet ni vad, jag är lycklig! Just nu, just idag är det här jag ska vara. Jag kan inte säga att jag är kvar här om tio år men där jag är i mitt liv idag så är det i den här lilla fiskebyn jag ska vara.

Bästa Aska spanar in får, som spanar in oss :)

Jag säger inte att gräset är grönare på andra sidan, ibland ska man vänta och se vad komma skall. Men jag väntade i tre år och det blev bara sämre, som jag ser det så var det här min enda utväg. Och nu känns det som att jag försvarar den och det ska jag inte behöva göra. Jag har gjort något som många tycker är modigt och det är så jag fortsätter se på det.

Säg hej till en riktig Grebbestadbo!

Förra veckan bjöd på massor av roliga dagar. Det blev en tur till Veddö med Kim & Tess, träning med bästa seniorgänget på Tedactive och det bästa av allt - jag skrev på papprena för att bli riktig Grebbestadsbo! Har massor av bilder och jag hoppas att jag får tid i veckan att lägga ut en del. Dessutom har mina pysselgrejer åkt fram! Nu jäklar ska här pysslas och målas!

En ny hobby, måla akryl, fantastiskt kul!

Kram hela dan!

Fifty shades of Grey

Sådär, då har jag oxå sett den omtalade filmen. Ja, jag har läst boken och ja den var bättre än filmen. Det är inte konstigt att en bok är bättre än film då man kan skildra personers tankar mer i boken. Jag är glad att jag läst boken för det gav filmen en helhet.

Jag har precis läst Daniel Paris inlägg om filmen, ni som är nyfikna hittar den HÄR! Och jag kan inte säga att jag håller med honom.

Att folk har olika inriktningar i sitt sexliv är inte nytt. Jag har inte full koll på allt men vet att det finns dom som tänder fullt ut på att ha någon som dominerar dem, andra inte. Filmen visar något nytt, för vad jag vet är detta inget som är vanligt att se på film. Och ja, det är nog sett som udda i en vanlig Svenssons liv men ändå, hur många blir inte lockade av det? Nej, väldigt få skulle säga det rakt ut att dom känner med Anastasia. Pirret, nyfikenheten, viljan att få uppleva mer trots det läskiga i det hela.

Varför skulle jag ge mig ut på jakt efter en egen Mr Grey? Tror jag att män ska vara som Mr Grey för att jag ser en film? Eller tror män att jag är en kopia av Anastasia för att jag ser filmen? Det är bara löjligt.

Näe, många må säga att filmen är kvinnoförnedrande. Men tänk om det hade varit en Ms Grey istället för Mr? Tänk om det varit en kvinna som piskat en man, hade det varit lika hutlöst? 

Och han är kontrollerande, och hon har en egen vilja. Själva dealen i det hela går ut på det, att han kontrollerar henne. Det är ju därför han har ett avtal MEN han går i konflikt med sina känslor den här gången. Och Anastasia visar på egen vilja när hon inte går med på att skriva på avtalet, att hon inte vet..

Daniel Paris hyllas av bl.a. expressen - det finner ni HÄR. Många kvinnor har hört av sig till honom och tackat. Han har även fått över 17 000 likes. Och nej, det är inte bra med destruktiva förhållanden men det finns olika versioner av dem.

Och läs boken!

Mitt gamla liv?

I helgen hade jag besök av bästa Sandra och mina pälsklingar Lizz och Bubblan. Det har varit några fantastiska dagar och jag ska berätta om detta men har inte laddat upp bilderna än så det kommer :)

Däremot satt jag och bläddrade igenom gamla sms, från vänner och bekanta. Mina närmsta vänner och mamma hörs jag med rätt ofta, om inte varje dag så kanske varannan. Ibland går det några dagar men vi hörs alltid några ggr per vecka. Men sen finns det dom som glidit iväg, faktiskt redan innan jag flyttade hit. Det finns ett par jag tänker på rätt ofta men har på senare tid inte känt att dom behöver min kontakt så jag har valt att inte höra av mig, det kanske är fel att anta men jag tänker oxå som så att om dom vill ha kontakt så borde det inte bara komma från mig hela tiden. Eller hur?

Jag tänker ofta på mina vänner. Kanske lite för ofta och lite mer än vad jag tänker på mig själv? Sandra, Jinnie och Madde! Ni fattas mig här :)

Jag har ett helt nytt annorlunda liv här nere. Jag har funnit vänner som jag hoppas kunna ta med mig resten av livet, vänner som ger mig nytt hopp om livet.

Att flytta ca 50 mil från där man är van att bo är en stor omställning. Det jag saknar mest är dock närheten. Att bara ha nån nära. Att få kramas. Känns konstigt, men trodde att jag skulle sakna mer men jag gör inte det. Jag pratade inte oftare med varken mamma eller brorsan när jag bodde i närheten av dom. Visst, saknar mina och Sarahs Waynes-äventyr *fnissar* Men ja, jag har sagt det förr, jag känner mig som hemma här.

Det som känns annorlunda här är att jag känner inte att någon dömer mig, vilket folk hemma gjorde. Folk på jobbet, folk i centrum, folk på gatan. Alla blickar. Det gör dom säkert här med, men jag känner inte av det. Jag känner mig uppskattad på ett helt annat sätt. Jag får inte skit dagarna i ända och när jag kommer hem efter en lång skoldag så må jag va trött, men jag har energi kvar och mår bra!

Drömmen skulle ju vara att träffa en härlig, levnadsglad snubbe och köpa hus strax utanför Grebbestad och bo kvar här *ler drömmande*

Men tills dess tänker jag fortsätta leva! =D

Ha en fantastisk dag!
*kramkalas*

Ärlighet - funkar eller förstör det?

Regniga dagar får mig att tänka. Olika skeden i livet får mig oxå att tänka. Saker som händer får mig att tänka. Och nu är det en mix av allt så här kommer lite nörderi från mig, kärleksnörderi :) Och massa kärleksnördiga quotes. Jag brukar hålla mig någorlunda lugn med sånna här skriverier här men nu går det inte längre. Så om du inte vill läsa massa kärlekssnack å tankar så keep on moving ;)

Jag funderar lite på det där när man träffar någon som det känns extra bra med. Det känns att det är nåt, man kanske inte beter sig som man brukar, hjärtat slår lite fortare, man är lite mer nervös än vanligt och känner att det faktiskt är lite ömsesidigt. Kan man vara helt ärlig då? Dvs, kan jag säga; "Hurrudu, jag gillar dig och vill träffa dig igen." Eller förstör det pirret, det första mysiga? Fattar du hur jag menar? 

För det kan ju vara så att säger du inget så får du inget veta. Och när anledningarna eller omständigheterna ändrar sig och du inte kommer på ursäkter att få träffa den där mysiga människan igen så träffar den ju andra.. Och sen kan det vara kört...

Jag får alltid höra "Vänta till han hör av sig nästa gång", "Låt honom hållas", "Säg inte si eller så, för då kan det där hända" osv. ÄR det verkligen så? Om man känner att det finns nåt där, driver jag bort personen i fråga för att jag säger att jag gillar snubben? Jag är för faen snart 35!! Jag har inte tid med lekar. Jag förstår att när man var 15 så kunde man spela svårflirtad och låta allt ta all tid i världen men ju äldre man blir desto otåligare blir man. Eller är jag ensam om att känna så? *ler och skrattar lite*

Finns det så finns det, annars så ja finns det inte. Väl lika bra att ta reda på det på en gång?

Nåt annat jag får höra så fort jag träffar någon är "Ha inte så bråttom" och näe det förstår jag, men å andra sidan så är jag fortfarande inne på det där att man måste ju träffas för att se om det är något. Om man bara låter det bero så är det väl inte så konstigt att inget händer? 

Åh jag känner mig så frustrerad. Om man inte pratar med varandra, hur kan man då veta hur den andra känner? Om man varken ses eller hörs dagligen så är det ju jättesvårt att ta reda på om det är nåt där. Och man får inte vara för på, man ska vänta tills den andra hör av sig först osv, så det slutar ju med att man inte hörs öht om man ska följa dessa "regler". Jag kan lätt skicka iväg ett mail och antingen skriva "Ring mig!" eller där jag förklarar hur jag känner. Men då skrämmer jag väl bort snubben. *gaaaaah*

 Jag ser gott i alla.. Försöker iaf. På "äldre" dar ger jag dom iaf en chans. Det är mer än jag gjorde när jag var yngre....tills för ett år sen kanske haha Men iaf, jag väljer att se personens fina sidor. Jag väljer att tro att denne är ärlig mot mig. Ärlig med hur den känner. Men detta slår slint mest hela tiden. Det finns dom som bara utnyttjar och det förstår jag verkligen inte. Sen finns det dom som faktiskt har ett gott hjärta men där tiden inte riktigt är på vår sida. En sån kille träffade jag nyligen och han sa då:

Och det stämmer ju, man kan inte rå för vilken människa man faller för. Helt plötsligt så är hjärtslagen där, man blir alldeles varm och vill träffa den där människan hela tiden. Man kan hänga i ett garage timme in och timme ut bara för att få vara i närheten av honom. Man kan hitta på de mest korkade ursäkter för att få lite mer tid med honom.

Ibland så blir det inget mer. Och ibland är det inte rätt, oavsett om det är ömsesidigt eller inte. Men så ibland händer det. Och i vissa fall så har man ingen som helst aning. Man ser vissa tecken som det där som skulle ta fem minuter, men råkade ta timmar för att man står och pratar om allt och inget. Den där kramen som kanske inte sågs som självklar, men ändå ges och man blir ståendes i varandras armar liiite längre än en vanlig kompiskram. Men man vet inte, man har ingen aning.. Det är då jag undrar, när detta händer, kan man vara helt ärlig och säga hur man känner? Eller förstör man om det är något på g?

Hart of Dixie

Jag är en sucker för kärleksfilmer och nu när jag legat hemma nerbäddad bland snorpapper så har jag börjat kollat på Hart of Dixie. Helt fantastisk serie. Kanske för att den påminner lite om verkligheten men ändå inslag av fantasi så man får drömma sig bort?

För er som inte vill veta vad som händer, sluta läs nu ;)

Lemon är kär i Mayor Hayes och har varit det ett tag, de har ett förflutet tillsammans. När A-B och Hayes ska göra en reklamfilm tillsammans så uppstår känslor mellan dem. Och dom börjar flirta. A-B vågar inte berätta detta för Lemon. A-B och Hayes ligger med varandra och då inser A-B att hon måste berätta för Lemon....och Lemon blir förkrossad och går därifrån med gråten i halsen. A-B går direkt till Hayes och säger att dom inte kan fortsätta förrän hon har fått Lemons respekt och tillit igen.
Hon väljer sin vän framför en förälskelse.

Säg att samma situation händer i verkligheten men att vännen väljer sin förälskelse. Hur kan man lita på någon som svikit sin bästa vän sen många år? Jag vet att kärleken gör en konstig.. Man kan inte rå för vem man blir kär i. I know, jag är ett levande exempel på det. Men man kan sköta det snyggt och man kan sköta det...ja mindre snyggt. Och man kan välja väg. Och om det inte blir något i långa loppet så vill man väl ändå ha sin värdighet kvar? Eller?

Aja, lite tankar som dök upp under seriens gång... Nu nästa avsnitt ;)

Pöss!

Ett nattligt inlägg

Det var en gång en flicka.. Haha näe skoja bara. Här ligger jag i sängen och borde ha druckit mer vatten än vad jag gjort. Bål är underskattat och kan innehålla mer alkohol än man tror.. Spceiellt när jag och Vanne haft ett finger med i spelet haha

Ikväll har jag varit på 30-årsfest. Det var Josslan som kommit upp i den fina åldern och hon hade slagit till stort. Det var lokal där vi duktat å fixat fint med ballonger å allt. Vi var uppdelade i lag och jag var med lag NileCity. Herregud, kom inte ihåg nåt från det, sen att jag bara sett ett fåtal avsnitt är väl en annan sak..

Det som ändå var roligast under kvällen var att träffa tre killar som alla haft en speciell plats i mitt liv. En var den första, en annan har jag varit förlovad med och en tredje bara finns där. Två av dem var det typ 11 år sen jag träffade sist. Var även kul att träffa L som är den tredje killens flickvän. Dessa killar har iaf har funnits i mitt liv en rätt stor del av min uppväxt och det var sjukt kul att se dom igen. Vore väldigt kul att ta upp kontakten, men jag brukar inte vara poppis hos flickvänner.. Så vi får väl se hur det blir. Men fick iaf en utav deras nummer. Hoppas hoppas att vi kan ta upp kontakten igen :)

Många minnen har flugit genom huvudet ikväll. Många tankar har flugit genom huvudet ikväll.
Men dom....håller jag för mig själv ;) För vem vet vem som läser här...

See ya!

Tankeverkstad

Imorse tänkte jag en del när jag åkte till jobbet.. Om du googlar på 'Thankful quotes' så får du upp massa texter om hur den som väljer att vara tacksam istället för gnällig över livet är en mer glad människa osv. Det är lite det jag funderar på..

Om du som vuxen mår dåligt, är deprimerad eller på något sätt tycker att livet är skit så får du höra fraser som: "Livet blir vad du gör det till", "Om du tänker positivt så blir det positivt". Det finns massor av fraser. Frågan är om dessa människor som säger detta, någonsin varit deprimerade? För om du mår riktigt dåligt så är det inte så lätt att tänka positivt. Jag förstår dom som väljer att ta sitt liv efter/i en depression, för längs vägen blir allt bara värre när folk totaldissar en och hellre säger en klyscha som bara gör mer ont.

Det är som att säga till en som är singel - "h*n kommer när du minst anar det". Seriöst? Säger du det även när personen är 70 bast också?

Många ställer frågan: "Hur mår du?" 90% frågar bara för att vara artig, dom skiter fullständigt i hur du mår. Har du en nära vän som mår dåligt av något slag, skit i klyschorna och visa att du faktiskt bryr dig istället!!!
***

Igår var jag på hälsan för jag vet inte vilken gång i ordningen.. Som alla vet så vantrivs jag på mitt jobb just nu. Efter lite tumult och omorganisation så har allt fallerat. Ett tag trodde jag att allt faktiskt skulle bli bra, sen kom nådastöten som kändes som ett knytnävsslag rakt i magen.. Efter det har allt bara stupat rakt ner..

Jag undrar hur mycket medicin som ligger på mitt namn på apoteket just nu.. Men jag gillar inte tabletter så jag låter det mesta ligga kvar.. Däremot igår fick jag små vita piller som gör att tankarna försvinner och jag får sova. Känns sjukt bra! Efter ett tag glömmer man bort hur det är att få sova och när man väl får göra det, ja.. Vilken känsla :)
***

Vad vill jag egentligen med det här inlägget? Vet faktiskt inte.. Kanske få folk att sluta använda idiotiska klyschor som bara ställer till det ännu mer.. 

Och så vill jag säga att jag är ENORMT tacksam för mina livlinor. Ni vet vilka ni är och jag älskar er galet mycket! TACK för att ni finns där för mig!

Kram en groda

2013 - förändringarnas år?

8½ timma sov jag i natt.. Redan klockan 20 igår var jag helt sänkt, sen göra sig iordning, prata lite i telefon och sen sova. Jag vaknade som vanligt 2.30 men somnade om och vaknade 5. På ett sätt gillar jag att vakna tidigt. Idag tog jag en lång dusch och nu sitter jag och äter frukost och skriver här. I vanliga fall stressar jag upp, slänger på mig några kläder och drar. Det är mitt vanliga stressiga liv, som tyvärr snart är här igen.

Fördelen med att vakna tidigt är att man hinner tänka igenom saker å ting. Varje gång jag varit i Thailand så tänker jag extra mycket när jag kommer hem. Saker jag vill göra, saker jag vill ska hända, saker som utvecklar mig och saker som ändrar mitt liv. Och det låter så bra i tanken, men än så länge har det inte blivit mer.. Den här gången är inget undantag. Har SÅ mycket tankar just nu. Inte bara saker som gäller mig utan även folk jag känner, låter kanske konstigt men på ett sätt är det så.

Jag tror alla behöver utveckling för att orka ta sig vidare. Vissa nöjer sig men hur kul är det i längden? Jag vill inte bli en jäkla robot som varje dag gör samma sak. Jag vill lära mig nya saker, jag vill TRIVAS med mitt liv!!! 

Vem vet, det kanske funkar den här gången? Jag har fått så mycket inspiration på min resa, framför allt genom att umgås med Sophie och lyssna på hennes storys. Vilken tjej! Här hemma har jag många som också inspirerar mig, vill inte nämna några namn men det behövs inte så mycket. Bara som igår sa två personer till mig att dom gjort något som dom var stolta över att dom gjort och det inspirerar mig att följa i deras spår! 

Visst låter det här så jäkla bra ;) Jag måste sätta mig ner och göra lite research och sen får man väl se. Än så länge är allt möjligt! Och jag måste verkligen ta mig till det.

Vet ni vad?

God morgon mina kära bloggläsare!

Idag är det alltså lördag och idag snöar det *weee* Jaja, jag är oxå trött på kylan, när det är 15 minus.. Min näsa har gått sönder helt och hållet, kan säga att det INTE är kul. Men jag älskar snön, -5 och sol! Solen lyser av sin frånvaro idag, men det är inte lika kallt idag.

Jag har en känsla i kroppen inför min resa, jag kan inte riktigt ta på vad det är men det känns annorlunda. Inte så att det ska hända något allvarlig, men jag vet inte.. Därför har jag idag fixat en liten spontanfika med mina närmsta tjejkompisar. Bjöd in några äldre vänner som jag inte träffat på ett tag, men som jag faktiskt tänker på och ville kolla lite läget. Nu vet jag vart vi står, tråkigt när vissa inte ens kan höra av sig. Men då vet jag att den vänskapen rullat ut i skogen. Helt okej, för mina närmsta vänner kommer att komma <3

Jag vill träffa alla innan jag åker. Har till och med stämt träff med x, men vet inte om jag ska fullfölja det. Får se hur det känns nästa vecka. Mamma och bror kommer jag att träffa. Jimmy ska komma förbi på söndag. Måste få träffa John oxå. På måndag får jag träffa Josefin (igen :)), Christian, Tony och säkert några fler goa vänner. Tror jag ska hinna med de flesta iaf. Sen drar jag!

Nu har jag precis ätit frukost och smuttar på mitt morgonkaffe med sista vaniljsmaken *buhuu* Det tog slut idag.. Måste ut å jaga mer när jag kommer hem. Älskar mitt vaniljkaffe! :D

6 dagar kvar innan jag kliver ombord på ett plan till Paradiset. 6 dagar till frihet! Ja det är faktiskt så jag ser det. Inget jobb. Inget kärlekstrubbel. Ingen olycka. För när jag är där så lever jag i ett lyckorus och jag är glädjen själv.

Pratade lite med brorsan igår och han har ju så rätt. Tänk om det skulle bli så, tänk om jag skulle göra något som ingen skulle förvänta sig att jag gjorde.. *ler lite* Det skulle varit jävligt kul. Vi får se vad som händer, jag kanske får chansen.. Eller så kommer jag hem och mitt liv fortsätter som vanligt.

Ha en underbar dag nu allihopa!

Det är DU som bestämmer!

God morgon gott folk! Jag sitter vid mitt köksbord, hemma på lila gården och medan jag tittar ut på vårt kalla men otroligt vackra vinterland så dricker jag en egengjord vaniljlatte. Jag har det bra. Jag bor i underbara Sverige, jag har tak över huvudet och även fast jag inte har en krona kvar av min lön så lever jag gott. Så är det.

Vacker himmel över lila gården

I veckan som gick så bokade jag en resa till Thailand. Allt gick väldigt fort och tack vare min kära mamma så hann jag med att boka innan resan blev för dyr. Dock har jag fått höra att det sticker lite i ögonen på folk. Jag har ju inga pengar, varför bokar jag en resa? Näe, jag har inga pengar.. Eller det beror på vem man jämför med. Men sen en period tillbaka har jag inte mått bra och jag kände att jag behövde göra någonting åt det. Så jag gjorde något jag aldrig gjort förut, jag sket i alla förmaningar (heter det så??) och hur "man ska leva" och bokade en resa. Största delen av pengarna kommer från lite saker jag sålde, jag har tänkt länge på det men valde nu att mitt liv är viktigare än saker. Jag fick nästan precis så mycket som resan kostade.

Varför kan man inte göra något galet ibland? En underbar kollega till mig sa att tänk om jag sparar å sparar och sen när jag tänkt åka så händer något. Antingen mig eller någon annan, då är det kört. Och visst ska man inte tänka på vad som kan hända men i det här fallet hjälpte det mig att leva i nuet. Även Sophie som jag ska åka till har uppmanat mig om att VÅGA ta steget. För i vanliga fall är ju jag den som inte gör det, jag har lätt att fega ur...tyvärr :)

Jag kommer inte ha mycket fickpengar med mig, allt gick åt till resan. Jag får bo hos Sophie, vilket jag är SÅ tacksam för. Jag hoppas att jag kan tacka henne och Man någon dag, på något sätt. För det här är guld värt för mig. Här är lite bilder från Sophie och Mans hus:

funkar fint med fläkt :)

sminkbord.. men sminket stannar hemma ;)

utsikten

300m till närmsta strand

Det är lite tråkigt att vissa inte kan unna mig den här resan, jag kan vara avis på folk men att missunna någon något som dom längtat efter eller behöver.. Näe, det är inte ok.

Men nog om det :) Imorse vaknade jag alldeles för tidigt.. Det var fortfarande mörkt ute och jag undrade varför jag var vaken. Men sen låg jag där och tänkte på Thailand och packningen och vips hade det gått en timma. Efter lite surfande så tog jag mig upp ur sängen, langade fram mina bikinis och sen var det testning på G! Dom är gamla som gatan, men jag älskar dom :oP Och näe jag brukar väl inte lägga upp så nakna bilder men va fan.. Här kommer dom haha

 De två första kommer från Sverige och den sista har jag köpt i Thailand. Den sista är mer solningsbikini, inte så smart att bada i vågor med den *ler* Dom är som sagt asgamla, men dom får duga helt klart!

Det var längesen jag kände äkta glädje men nu bubblar det i mig så fort jag tänker på resan.

När jag tänker tillbaka på mina Thailandsresor så var den första helt fantastisk. (Tack mamma och pappa!!!) Inga smartphones med internet, ingen egen dator med utan där fick jag köpa internettid om jag ville göra mig hörd hemma i Sverige. Vi koncentrerade oss på SEMESTER och inte på att chatta eller lägga ut bilder på facebook. De följande gångerna har jag haft dator/smartphone med mig vilket är bra att spara ner bilderna man tar men för mycket internettid! Den här gången kommer jag bo långt bort från Kata/Karon. Jag kommer inte ha dator med mig. Det är semester och ledighet som gäller.

Till sist.. Det är DU som bestämmer vad DU gör med ditt liv. I vissa undantagsfall kan man inget göra, jag vet.. Jag vet oxå att det inte är så lätt att ändra vanliga mönster i livet, jag är ett levande bevis på det. MEN jag är oxå ett levande bevis på att en vanlig blyg svenssonflicka kan göra saker outside the box!

Ta hand om er där ute och ni är SÅ välkomna med kommentarer å tankar om mitt inlägg!

Tjingeling!
Ammi the A-frog! 

Letar...

Vet ni vad svårt det är att leta efter något när man inte är helt säker på vad det är man letar efter? Jag vet att jag vill leta, men vet inte riktigt vad jag vill leta efter.. Så letandet blir rätt svårt. Men jag fortsätter leta, så kanske jag hittar något till slut :)

Life is fucking hard *angry face*

Den som sa att livet var lätt vet inte vad den pratade om. Det händer så jäkla mycket skit där ute och varje mänska har sina problem, som för dom är störst i världen! För nej, mina problem är inte dina problem osv. Alla har vi något. That's the way life goes.

Men jag tror oxå att vi är här för att lära oss något. Jag kan komma på mig själv att sitta och fundera vad det är jag ska lära mig. Stå på mig själv mer? Våga mer? Inte låta folk styra över mig? Inte gå med på att bli behandlad som skit? Ja kanske, vem vet..

Men det var inte det jag ville dela med mig av :) Gårdagen på jobbet var fruktansvärd! Jag hatar att vänta, i de flesta kategorier.. Men under dagen smsa jag med bästa killkompis J och han frågade om vi skulle äta middag senare.. Han var gräsänkling! Behövde jag tänka? Nä så klart inte, blev jätteglad och skicka iväg ett ja på en gång!! Helt plötsligt kändes det lite lättare att jobba :)

Med lätta hjul körde jag hem från jobbet.. Och köra, ja jag har hållt på att krocka sjuttioelvatusen gånger senaste veckorna, hoppas att det börjar ordna upp sig nu. Känns ju sådär faktiskt.. Vad hände? Jo jobbet hände..

Men iaf,kom hem och hann ligga i soffan en halvtimma innan J kom och hämtade mig. Vi åkte till Tiger i Väsby. Tycker att det har blivit väldigt mysigt där nu. Vi beställde in mat och sen prata vi. J pratar väldigt mycket, men genom åren har han även lärt sig att lyssna ;) Så både han och jag fick ösa ur systemen. Det var om allt och inget, höger och vänster, fram och tillbaka! Så jäkla skönt!!

När vi käkat upp och jag äntligen fått i mig hela Singhan (630cl!!) så rullade vi därifrån. Jag lyckades bli lullig på köpet oxå haha härligt! Vi åkte mot mig och hamnade hemma hos bästa grannarna en stund. Var längesen de träffades och J & S började snacka egen företagande.. Sen längtade jag till soffan så då gick vi ;) Upp till mig och där knäckte jag en öl till! Haha, vadå, det var ju fredag ;)

 TVn var på men vi snackade mest.. Det är en bra egenskap hos J, vi kan verkligen snacka om allt och inget. Vi prata lite gamla tider och annat som jag nog inte ska nämna här.. Man vet aldrig vem som läser :) Vi var båda supertrötta när han åkte hem, jag erbjöd sängplats men tydligen skulle inte hans flikka uppskatta det.. Förstår inte varför? *flinar*

 Imorse vaknade jag av sms från brorsan. Han är i Tyskland där det är 20 grader just nu, pucko!! Men vi smsa lite och sen hoppa jag i träningskläder och gav mig ut i spåret.

 Solen sken och det var lite kallt i luften. Pensionärerna var hurtiga och var ute och gick. Jag var den enda som var ute och gick/sprang. Mötte ingen annan... När jag är ute och springer så går mina tankar till filmen "What women want" med Mel Gibson. Dom försöker ta fram en logga till Nikeskor och man ser en tjej som är ute och springer, man försvinner från allt och bara är ett med vägen man springer på. Det är lite så, man skingrar alla tankar för ett tag och bara är där man när. Gillart!

 Oavsett vad som händer på jobbet så har jag mycket att tänka på just nu. Självklart är X inblandat i det.. Han betyder massor för mig, men frågan är vad jag betyder för honom. Är det någon idé att gå vidare? Fortsätta?

 Jag vet inte om jag har mognat eller bara äh jag vet inte... Jag är livrädd att bli sårad, vem är inte det.. Och även om det är en galet stor klyscha så MÅSTE man våga för att vinna! Om du går hela livet och är rädd för det ena eller andra så händer inget. Man kan inte gå och vänta på något bättre. Jag har varit sämst på att våga, men jag blir ändå bättre och bättre.

Jag kan inte vänta i all evighet på att någon ska bestämma sig, det händer saker varje dag som gör att jag tänker om, tänker vidare. Kärleken är stort för mig och jag längtar tills jag får ösa lite kärlek över någon speciell.. Och då ÖPPET och inte smyga.. Hatar att smyga även om några i min närhet vet om X så är det ju inget jag kan dela med mig av här eller typ på fikan på jobbet. Jättetrist.. Varför smyga när man tycker om varandra? Sånt fattar jag inte. Så varför går jag med på det? Jäkligt bra fråga..

Nu ska jag hoppa in i duschen och åka och hämta upp S för att åka vidare till Stinsen. Jag behöver nya träningsbyxor så jag tänkte se vad Stadium har att erbjuda :) Ska bli skojs att hänga lite med S oxå.

Ha en underbar dag alla härliga mänskor!

Two weeks notice...

Ja, det är lite så det känns.. Alla nämner två veckor, men jag tror att det kommer ta längre tid.. Har vi tur så tar det två veckor. Vet inte vilket jag hoppas på direkt..

Tror stressen har bitit sig tag i mig och min mage.. Har mått illa och haft olika sorters hugg i magen under helgen som varit. Mindre kul.. Bara hoppas att det blir bättre så småningom.

 Varför ska det var så svårt, oavsett vilken ålder man är i. Det här med kärlek. Jag kan läsa om mina kärleksbekymmer som jag hade när jag var liten, och ibland har jag tänkt att 'vilka problem jag hade då'. Men är det så bättre nu?

Jag vill jättegärna träffa någon och så småningom bli sambo och skaffa familj. De få reko man träffar verkar antingen vara livrädda för att kliva in i ett förhållande eller så är de redan upptagna.. :(

Jag har inte bråttom, jag har sagt det förut... När jag träffar någon nästa gång så ska det vara för att jag är kär och för att jag trivs med personen. Annars kan det vara. Sen om vägen dit är lite guppig, so be it.. 

/jag

Jag har inte tid att vänta...

Jag kanske ska ta en tripp till Danmark!?!?

Jag vet exakt hur hon känner sig fastän jag är ett antal år yngre.. Du får höra fraser som "Men du som är så ung, du träffar snart den rätta" eller "det kommer när du minst anar det" eller "det är klart att du kommer få barn".

Jag tror inte folk inser innebörden i dessa fraser. Om du själv är nöjd att vara singel, ja då kanske du inte förstår. Om du själv inte vill ha barn så förstår du inte alls. Om du själv är i ett förhållande med eller utan barn så kanske du inte heller förstår. (Vill flika in att det finns undantag så ingen blir sur på mig här.) Och det är inte säkert att du blir gravid, många verkar se det som en självklarhet, men det är långt ifrån sanningen!

Självklart varierar fertiliteten från kvinna till kvinna, men vid 30 års ålder så är det 25% sannolikhet att bli gravid. När du är 35 är det 20%! Det minskar fort.. Vid 38 års ålder är det redan nere på 10%. Så alla ni som tror att åldern inte spelar någon roll, säg inget förrän ni har fakta!

Så kommer jag osökt tillbaka till det där om att träffa den "rätta", kommer man någonsin att göra det? Jag är så grymt avis på alla som har någon. Varför har DU när inte jag har? Vad har du som inte jag har? Och varför måste ni kasta det i ansiktet på mig som ett jävla hån? Senast i måndags träffade jag en gammal klasskompis som jag inte träffat på nåt år. Jag vet inte hur många ggr han basunerade ut att han minsann hade fru och barn nu. WHY??? Är det som nån bekräftelse? För ja, jag har dissat honom förut.. Ville han bevisa att han faktiskt är en bra kille och jag har gått miste om nåt? Kanske, men återigen - man kan INTE vara tillsammans med någon bara för att man tycker synd om personen, eller för att man är rädd för att vara själv, eller för att man är dum i huvudet och inte vågar ta upp det!

Suck, nu blev jag lite bitter. Kärleken kommer, kärleken går men mina vänner består <3 De flesta iaf och ni som finns där - Älskar er!!!

Sådär ja, nu har en jobbtrött groda fått skriva av sig lite oxå. Och ja, om jag skulle berätta om mina två senaste killar från dejtingsajten jag är på så skulle ni inte tro mig. Mer oseriösa människor får man leta efter *suck*

Tare lugnt och lev loppan!
Kramar!