Two weeks notice...

Ja, det är lite så det känns.. Alla nämner två veckor, men jag tror att det kommer ta längre tid.. Har vi tur så tar det två veckor. Vet inte vilket jag hoppas på direkt..

Tror stressen har bitit sig tag i mig och min mage.. Har mått illa och haft olika sorters hugg i magen under helgen som varit. Mindre kul.. Bara hoppas att det blir bättre så småningom.

 Varför ska det var så svårt, oavsett vilken ålder man är i. Det här med kärlek. Jag kan läsa om mina kärleksbekymmer som jag hade när jag var liten, och ibland har jag tänkt att 'vilka problem jag hade då'. Men är det så bättre nu?

Jag vill jättegärna träffa någon och så småningom bli sambo och skaffa familj. De få reko man träffar verkar antingen vara livrädda för att kliva in i ett förhållande eller så är de redan upptagna.. :(

Jag har inte bråttom, jag har sagt det förut... När jag träffar någon nästa gång så ska det vara för att jag är kär och för att jag trivs med personen. Annars kan det vara. Sen om vägen dit är lite guppig, so be it.. 

/jag