Känslor!

Det har varit en känslofylld dag. Sov nästan ingenting i natt, vet inte varför.. Hoppas på att natten som kommer bli bättre. När jag inte sover blir dagen oftast väldigt jobbig och jag reagerar på allt.

Tog hand om fina tjejorna då S & M skulle iväg. Vi tog promenader och låg och mös i soffan, tror till å med att vi somna alla tre vid nåt tillfälle hihi :)

Idag är det ju tisdag och som varje tisdag åker jag till hälsan. Vi var många idag och jag vet inte om det var det eller något annat som gjorde att jag var disträ.. Kunde inte koncentrera mig, så fort jag slöt ögonen så blev jag påhoppad av tankar och känslor. Jag ska mota bort dom men det gick inte, de störde och meditationen gick sådär att genomföra.

Efteråt fikade jag med I. Väldigt nyttigt och skönt att prata med någon som är i samma situation som mig. Även om människor i min närhet är snälla och förstår så kan det ändå vara svårt att verkligen förstå vad jag pratar om. Så är det nog i alla situationer. Vi satt på Waynes och pratade i en timma innan vi for hemåt.

Efter middagen började jag plocka i en kasse jag fått av mamma. Det jag hittade tog mig off guard och tårarna rann..

Min älskade underbara pappa. Det här är nya foton för mig men jag är så glad att mamma skickade med dom till mig. Likaså alla andra "pappa-grejer". Han saknas mig så galet mycket. Tio dagar från imorgon så är det fem år sedan han gick bort. Fem långa år. Det är en obeskrivlig tomhet. En enorm saknad. Och det gör ont, ont som fan...

Och som om allt inte var nog så finns det ju annat att tänka på oxå. Blir jag inte galen av allt som händer just nu så borde jag kunna stå pall det mesta.

Nu kommer jag tala i gåtor och det är bara några få som förstår vad jag pratar om. Ibland blir allting fel, ibland är man inte mogen, ibland vet man inte bättre.. Tre år sen sist nu och fortfarande finns det där. Det om nåt borde väl betyda nåt? Tror du på en sjunde chans? Eller vad det är i ordningen :)

Will it change?

Nu är det snart dags att krypa till sängs.. Håller tummarna att jag får några timmars sömn i natt så jag piggar på mig till imorgon. 

Sov så gott!

Mindfulness!?!

I tisdags var min första dag på en Mindfulnesskurs. Jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk. För er som inte riktigt vet vad det är så följer här en liten text som jag hittat på sidan www.mindfulness.se 

Mindfulness handlar o att vara närvarande i nuet. För det är i nuet vi lever, det förflutna är förbi och framtiden har ännu inte inträffat. Det låter enkelt, men kräver träning. Den som tränar regelbundet genom meditationsövningar blir bättre rustad att möta vardagens stress och utmaningar. Det är vetenskapligt prövat likväl som det vilar på en erfarenthet som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Mindfulnessmeditation är en meditationsteknik med rötter i zenbuddismen.

Jag visste inte att det var meditation som gällde så när Lena berättat lite om mindfulness så satte vi oss alla bekvämt och Lena guidade oss i vår meditation.

Det var första gången jag mediterade med guidning, och det funkade! Eller jag tror det. Flera ggr "tappade" jag huvudet som om jag somnade till. Pinsamt tyckte jag då men det tog bara sekunder innan jag for in i vågornas land igen. Ibland kom tankarna på vardagen, på jobbet, på vännerna och x. Men på nåt sätt lyckades jag putta iväg dom och tömde hjärnan om och om igen.

Jag gick därifrån med ett gladare sinne och det gjorde mig inget att åka tillbaka till jobbet. Det kändes som att jag fått två timmars sömn :)

Jag ska fortsätta gå kursen och jag ser fram emot nästa möte. På måndag är det dags för kuratorn igen. Det är väl meningen att man ska kunna öppna sig och ösa ur sig saker, men det tar väl några ggr. Finns så mycket jag vill få ur mig, men kan jag lita på henne? Hon ville ta dit min chef. Känns sådär. 

Pratade med KF härom dan och dom har fortfarande inget besked. Idag skrev jag ut ytterligare tre jobb att söka. Jag måste ta mig härifrån, känns som jag gräver min egna grav här och det känns inte bra. Allt började den där jävla dagen i Juni förra året, exakt den 29 Juni 2012, kl. 11,50,58. Det var då han började, det var då han startade något han inte kunde/vågade avsluta. Han tänkte nog inte öht. Han spökar i mitt hjärta, i min hjärna och det varje jävla dag!

Ta mig bort härifrån, NU!!!!!!