Det är tyst och tomt..

Ja, igårkväll var det en vecka sedan Busan fick komma till veterinären. Det är tyst och tomt hemma sedan hon försvann. Snöboll går och letar bakom dörrar och bara väntar på att hennes kompis ska komma fram och leka med henne. Jag tror inte att hon tycker att mina lekar är lika roliga, men dom duger lite. Jag kommer på mig själv att ropa efter Busan, det sitter ju liksom i. Varje dag jag kommer hem tittar jag upp mot köksfönstret i ren reflex, hon satt ju alltid där och väntade.

Jag har hängt upp ett hjärta i köksfönstret med ett ljus i som jag tänder varje kväll. Bredvid står de tre rosa rosorna jag fick från min guddotter Nellie. Det är tyst och tomt helt enkelt =(

Busan var helt frisk och på fyra dagar så gick allt utför och hon fick somna in. Det fick mig att tänka, jag tog för givet att Busan skulle finnas i mitt liv i minst tio år framåt.. Man ska aldrig ta någon, eller något, för givet.. Den friskaste människa kan ryckas ifrån oss..

Men ja, fast det är tyst och tomt och tårarna rinner när jag tänker på allt jag inte längre kommer få uppleva tillsammans med min söta Bus så går dagarna.. Och dom går fort. Det är fredag idag och imorse på motorvägen fick jag ett utbrott på en dam som absolut INTE kunde köra bil. Jäkla muffla! Kom till jobbet, startade datorn och där.. Ja där hade jag fått mail från Erik Wedberg på Rix FM. Jag blev riktigt förvånad. Dom pratade otrohet igår så jag skickade ett kul mail till han och Sofia om just hämd efter otrohet...absolut inget mail dom behövde svara på. Men ja, jag som annars kanske har en liten skev bild av den killen ändra mig lite imorse =)

Och trots att jag jobbar med enbart AIKare här på jobbet så har ingen tidigare kommenterat mitt efternamn.. Men nu, nu efter 1½ år så kom första kommentaren och jag skrattade gott. Det var Torfa som upptäckt att jag ju har hans favoritlag i mitt efternamn "Hur kunde du inte bli aikare??" undrade han förvånat :oP Näe, Djurgården i mitt hjärta :o)

Sover lite halvtaskigt just nu.. Vrider å vänder på mig mest hela nätterna, får någon bra natt om vartannat.. Jag och Snöboll skrämmer upp varandra och båda vaknar vi av minsta lilla ljud. Jobbigt. Idag fick jag bilder av en kollega på en otroligt söt kattunge som heter Sonja. Jag skulle så gärna vilja köpa en kompis till Snöboll.. Speciellt som jag ser hur hon längtar efter Busan. Men trots att Sonja är så otroligt söt så är det något i mig som hejdar mig.. Jag får vänta, får se hur jag och Snöboll får det. Kanske kommer det en kompis, eller så är det jag och Snöboll mot världen <3

Väntar på ett brev från Albano, nån dag nu när som helst så kommer det ligga ett brev i brevlådan att jag kan komma och hämta Busans urna.. Det kommer bli tungt. Hon kommer få stå bredvid Cindy. Ja, många tycker nog att jag är knäpp.. Men dessa två, min älskade hund Cindy och min första katt Busan, har betytt så otroligt mycket för mig att de alltid ska få ha en plats i mitt hem. Forever and ever <3

Återigen vill jag tacka alla mina underbara vänner för att ni funnits här för mig. Det är bara en som vänt detta emot mig, jag blev lessen.. Men kanske visar det att vi inte är så bra vänner? Jag är iaf glad att Ni andra finns i mitt liv. Tack.

Stor kram
Ammi

Oron växer..

Har knappt sovit i natt, drömt jättekonstigt och är riktigt trött nu. Ont i magen har jag, skakar i kroppen :( Jag antar att proverna tas nu på morgonen så de kan meddela mig vid lunchtid..

Usch å fy.. Vill inte jobba idag... =( Vill vara hos vet, hos Busan...

:õ(

Hon saknar mig..

Veterinären ringde strax efter kl 16. Hon berättade att Busan hade varit jätteledsen efter jag åkt. Hon hade vandrat runt, runt i sin bur och jamat, även försökt att ta sig ur buren. Hon saknade mig.. Tror ni det kändes som en kniv i hjärtat... Usch, blir så lessen. Efter jag hörde det så vågade jag inte åka dit ikväll, vill inte göra henne orolig och upprörd.. Vet inte vad jag ska göra.

Är så orolig inför morgondagen.. Vet inte vad som kommer att hända efter provsvaren kommit. Om de inte är förändrade...ja, näe vill inte ens tänka tanken. Min älskade bebis..

Ögonen är rödsprängda, huvudet dunkar lite lätt efter all gråt och näsan är rödsnyten. Hjärnan funkar inte riktigt som den ska och matintaget har minskat drastiskt.. Men hur dåligt jag än mår så hjälper det inte min älskling...

Vilken mardröm...

Busan besöker Solvik sin första vecka hos mig & Gus

Sitter här och väntar på att vetten ska ringa, dom har inte hört av sig idag och jag undrar varför. Dom har alltid ringt runt 11 men idag har telefonen varit tyst *orolig* Jag vet att jag kan ringa och kolla men dom har sagt att dom ska ringa och de har ju så mycket att göra.. Sen har jag tänkt åka dit lite senare och då får jag prata med någon iaf.

Jag var där igår och hälsade på. Min söta Busa, hon var alldeles tunn och så liten, ville inte släppa taget om henne. Hade kunnat vara där hur länge som helst men hon orkar inte så mycket. Hon fick massa olika mat bl.a. räkor, skinka, tonfisk. Men hon åt inget =( Hon ville så gärna, det såg man men det gick inte. Gör så ont.. Tack Gabi för att du skjutsade mig dit.

Gårdagen började jag i stallet kl 9 och såg när söta Isak fick träffa sina nya kompisar. Kl 11 ringde dom från Albano och allt kändes hopplöst. Tack allihopa för att ni fick mig att tänka på annat och skratta efter det.

Igårkväll blev jag bjuden på tacos hemma hos Gabi å John. Jocke å hans M kom förbi, så även en annan kompis till dem. Han var skeppare, imponerande =) Vi så en film sen for jag hem. Låg och gosade med Snöboll till kl 11 idag.

Tänkte som sagt åka och hälsa på Bus lite senare, även om det gör ont att se henne sådär så vill jag träffa henne så mycket som möjligt nu.

Tack alla som finns här för mig nu, alla som ställer upp och håller mig sällis även fast jag är lessen och nere. Tack för att ni bryr er om lilla mig.

Nu vill jag bara vakna och inse att detta bara är en mardröm...

Busan

Pratade med Albano för en stund sen. Tyvärr så funkade inte alla hållna tummar, Busans skador är för allvarliga på njurarna att hon inte kommer att bli helt bra igen. Hon går fortfarande på dropp och kommer så göra fram tills måndag. Då får vi se om hon kan äta själv, då kan hon eventuellt följa med mig hem.. Men det kommer tyvärr inte bli långvarigt.

Min älskade busiga Busan. Hon har alltid varit kärnfrisk, inte ens haft en fästig. Sitter alltid och väntar på mig vid köksfönstret och kommer och möter mig vid dörren. Hon är min hund som jag än så länge inte köpt. Hon är min älskade Busa!

Busan blev kvar... =(

Jahapp.. Efter lite ringandes runt och läsandes på nätet så for jag och mamma in akut med Busan till Albano i Danderyd. Det blev en lång resa då mamma sa att hon var 100% säker på att Albano låg inåt stan medan jag sa att det låg i Danderyd.

Väl framme fick vi vänta en stund i väntrummet och efter ca 15 min fick vi gå in i ett annat rum. Där fick vi vänta 30-45 min då en assistent kom in och skulle sätta in en sån där droppgrej på Busans ben.. Först på höger ben, men när nålen skulle in så drog Busan bort benet så det fick bli på vänster ben istället.. Så där var hon med plåster å bandage på båda frambenen =/ De tog ett rör med blod och strax efter satte de dropp på henne =( Det var då jag började inse att det var allvar... *lessen*

Min Busan heter ju Busan av en anledning, det är alltid fart på henne. Hon busar så mycket hon bara kan. Kommer alltid och möter mig när ja kommer hem. Älskar mat och godis. Jag kunde inte få in i min skalle att hon skulle kunna vara sjuk.. Men de senaste tre dagarna så har det inte varit min Busan.. Det har varit en trött och lessen katt. Tack Eva för tipset om tänderna, jag tänkte inte så långt : Det fick mig att googla och sen var allt igång.

Efter hon hade fått dropp så kom en veterinär in och ställde massa frågor. När hon kände på Busans mage så skrek Bus till, hon hade ont =( Och var förstoppad. Hjärtat.. Det gör ont i mig att skriva och berätta.. För tänk om hon haft ont länge? Hon måste ha tyckt att jag var världens sämsta matte :(

Veterinären sa att hon inte skulle spekulera i vad det kunde vara utan hon ville vänta tills provsvaren och ultraljudet och de andra testerna var klara. Hon sa dock att det lät som njurarna tagit stryk och är det illa så ja.. då ser inte framtiden för Bus så ljus ut :õ( MEN hon är en fighter och hon kommer klara det här!!

Det var konstigt och tomt att åka hem utan min bäbis.. Imorgon efter lunch, när de gått ronden så skulle dom höra av sig.. Hur FAN ska jag klara mig tills dess? =( Värdo.. Men ja, jag återkommer med info för er som undrar...

Tack ni som hjälpt mig med vägbeskrivning, snälla och värmade ord ikväll. Ni vet vilka ni är <3 Hade även ett röstmeddelande när jag kom ut från vet, det värmde..

Nu ska jag försöka sova.. Gnatt..

<3

Busan i sitt esse