Veterinären ringde strax efter kl 16. Hon berättade att Busan hade varit jätteledsen efter jag åkt. Hon hade vandrat runt, runt i sin bur och jamat, även försökt att ta sig ur buren. Hon saknade mig.. Tror ni det kändes som en kniv i hjärtat... Usch, blir så lessen. Efter jag hörde det så vågade jag inte åka dit ikväll, vill inte göra henne orolig och upprörd.. Vet inte vad jag ska göra.
Är så orolig inför morgondagen.. Vet inte vad som kommer att hända efter provsvaren kommit. Om de inte är förändrade...ja, näe vill inte ens tänka tanken. Min älskade bebis..
Ögonen är rödsprängda, huvudet dunkar lite lätt efter all gråt och näsan är rödsnyten. Hjärnan funkar inte riktigt som den ska och matintaget har minskat drastiskt.. Men hur dåligt jag än mår så hjälper det inte min älskling...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar