fredag 12 april 2019

Ensam är stark...eller?

Man, eller ska jag skriva jag, tror att jag är stark, att jag kan fixa allt själv. Nu har jag fått erfara att så inte är fallet. Ibland blir det för mycket och nu har jag tagit första steget att gå vidare...

Trots mycket fritid så kan jag inte ta mig iväg att fota eller göra det som jag tycker är kul längre. Glädjen har på nåt sätt försvunnit, väldigt konstigt. Men får jag energi så tar jag mig iväg, ofta inte så långt men alltid till havet.

Tjurpannan sent 2018

Grönemad april 2019

Grönemad april 2019



torsdag 4 april 2019

Lyckliga gatan, finns inte mer...

Står i köket och tittar ut på fåglarna medan orden "nothing lasts forever" ljuder ur högtalaren. Det var meningen att jag skulle ut och köra båt idag men marinläraren är sjuk så jag fick en ledig dag istället, rätt skönt..

Har åkt till och från veterinären åtta gånger den här veckan vilket har tagit på krafterna. Här på landet bor inte veterinären nästgårds direkt. Jag har även jobbat, gått kurs i att säga hej till kunder och varit matt efter en tredagars migrän.

"Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger"
Våren är på intågande och det är underbart men den där vårdeppen har dykt upp och att det bara blev en dejt med "handendära" gör inte saken bättre.. Även om jag inte blivit kär så gillar jag ju killen.. Jaja bara glömma och gå vidare, sjukt lättare att säga än att göra. Att hitta en "normal" kul kille som är någorlunda vettig är inte lätt här. Sen är ju jag som jag är, jag dejtar inte runt utan faller jag för någon så är du ju han det gäller.. Sluta älta var det ja... 

Med värmen kommer småkrypen i huset. Spindlarna håller sig någorlunda borta men skalbaggar och flugor finns det gott om. Sen lite mer oroväckande, en sorts silverfisk men typ 10ggr så stor. SKITÄCKLIGA!! Dom kan jag hitta överallt, i böcker, skafferiet eller under diskbänken. Stora är dom men som tur är så knakar dom inte när dom blir mosade så jag kan ta hand om dom.

Man ska leva i nuet - I know - men jag längtar ändå till aug/sept. Fast iofs, längtar till v.18 då en gammal klasskompis från högstadiet kommer på besök! Sen kommer både A & S med sina barn i sommar och hälsar på. Ska bli supermys! Har säkert sagt det förut, har aldrig ångrat flytten hit men vännerna.. Saknar några få människor otroligt mycket. Närheten av dom, att få skratta i verkligheten och inte bara på telefon..

Jaja nu ska den här deppiga grodan ta å fortsätta städa Drängstugan.

Ha en fin dag allihopa!


tisdag 26 mars 2019

Mer än oskyddat sex krävs för att bli gravid

-Hittade den här artikeln, visserligen skriven maj 2016, men tyckte så mycket stämde. Så jag väljer att dela med mig av den-
***

Om man har sex utan skydd blir man med barn. Det här är ord som jag, och förmodligen alla personer som någonsin haft någon form av sexualundervisning, fått höra miljontals gånger. Det presenteras som hot, som skydd, som fakta.


Jag vill på inget vis med den här krönikan uppmuntra unga människor till att ha oskyddat sex, men sanningen är: det är inte så förbannat enkelt att bli med barn.
När man fattat beslutet är det pirrigt. Spännande. Tänk att vi bestämt oss. Tänk att vi ska få en bebis. Det pratas namn och en nyförälskelse tar fart. Sen går dagarna och plötsligt sitter man där på toaletten med blod på pappret och förstår ingenting. Men vadå, vi hade ju oskyddat sex?

Man försöker ha mer koll

Man blir mer noggrann. Läser siffror och inser att även om man träffar ägglossningen är det löjliga typ 30 procent chans att man blir gravid. Så man försöker ha mer koll. Skaffar ägglossningstest, mäter morgontemperaturer och laddar hem fertilitetsappar. Skriver in siffror och markerar dagar som om det vore ett schema man gjorde. Hoppet tänds och tankarna vågar försiktigt drömma sig bort. Bort till lådan med gravidkläderna i källaren, till människors miner när man berättar att man ska ha barn och till små bebisfötter som sparkar mot magen. I några dagar vågar man vara där i hoppet. Sen börjar oron. Där varje toalettbesök runt dagarna av förväntad mens är panikartade. Där varje torkning har en stilla bön. Snälla inget blod på pappret, snälla inget blod.

Och bråddjup sorg när hoppet slocknar. Kroppen som på sitt allra grymmaste och tydligaste vis visar att man inte lyckats. Blod. 
Berättar jag om mina svårigheter att bli gravid blir jag i de allra flesta situationer överöst med goda råd och pekpinnar. Har jag provat att utesluta allt socker? Stressar jag mycket? Du vet väl att morötter kan öka fertiliteten, Julia?
Men den allra vanligaste reaktionen jag möts av är berättelser om personer som försökt SÅ länge att bli gravida utan att lyckas - men så fort de slutade försöka och slutade tänka på det så poff, alltså POFF, blev de gravida. Kan det vara så att du tänker på det för mycket Julia? Du måste sluta tänka på det.

"Ryck upp dig!"

Så jag försöker göra annat, underhålla mig, hålla mig borta från allt som har med graviditeter att göra. Ibland när jag går och lägger mig blir jag helt lyrisk när jag kommer på att jag inte tänkt på det på hela dagen och high fivear mig själv - nu måste det ju gå! I nästa sekund inser jag att genom att tänka att jag inte tänkt på det så har jag ju precis tänkt på det och med andra ord förstört allt. Nu kommer det inte bli något barn.
Du måste sluta tänka på det. Som att säga till en deprimerad person att rycka upp sig.

Jag känner mig misslyckad. Misslyckad som inte kan göra det som kvinnor i miljoner år innan mig gjort. Misslyckad som inte kan sluta tänka, inte kan sluta oroa mig.
Jag vet att det inte är mitt fel att jag skuldbelägger mig själv på det här viset. Jag vet att det är vanligt. Att det finns miljontals kvinnor som kämpar med samma känsla av misslyckande och skuld. Allt för att normen i samhället ser ut som den gör: den kvinna som inte kan eller vill skaffa barn uppfattas direkt som misslyckad.
Det hopp som gång på gång, månad efter månad, mens efter mens, släcks och den sorg man bär på blir ännu svårare att hantera, ännu svårare att prata om när människor verkar vara så oförstående och fast i tron om att det de lärde sig på sexualundervisningen i högstadiet är sant.
Om man har sex utan skydd blir man med barn. Kanske information som är bra att tuta i högstadieelever, men mitt och många andra kvinnors liv hade blivit väldigt mycket enklare och mindre fyllda med skuld om vuxna människor faktiskt visste att det inte är så förbannat enkelt att bli med barn.

Skriven av; Julia Mjörnstedt Karlsten
för Expressen.

torsdag 24 januari 2019

Inte så sugen...

Idag har jag dubbelbokat mig.. Snart är det dags att ge mig ut till havs med marinklassen på Grebbestads Folkhögskola för att göra bottenskrap utanför Grönemad. Det är supermysigt och jättekul men just idag är jag inte alls på humör. 

Har sovit dåligt flera nätter i rad och börjar känna mig förkyld. Det skulle inte vara förvånande om jag blev förkyld för jag minns inte när jag var det senast, jo 2014 tror jag. Känner mig tung i kroppen, svårt att förklara känslan. 

Men iaf, kl. 9 ska jag vara på plats och vi är väl tillbaka vid 11, så det är ju ingen hemsk arbetstid men jag blir så trött efteråt. Att köra Britta är okej men att ha 11 passagerare som litar på dig är en pärs. Det är inte bara att köra längre, som det var när jag var elev... Men iaf, när jag sen kommer hem så blir det till att äta, kanske vila en stund och sen bege sig till jobbet för ett kvällspass. 

Jaja nu har jag lärt mig av min läxa att hålla koll och inte boka upp mig på allt samma dag!
Kapten Ammi & marinlärare Stina

söndag 20 januari 2019

Dödsfall och sjukdomar...

Om några dagar fyller jag jämt, vill inte ens säga åldern för inom mig blir det kaos. Jag som skulle ha familj - man och två barn. Mitt liv skulle inte vara ensamt, det skulle vara fyllt med kärlek, skratt och äventyr. Men här sitter jag - ensam - och undrar vad som gick fel. 

Jag försöker tänka att jag ändå lever, jag har mitt liv och även om min kropp inte är som den var tidigare så har jag än så länge ingen sjukdom att ta hänsyn till.

Sen september har en fantastisk person legat på sjukhus och kämpat för sitt liv och gör det än. Precis innan jul somnade en person in. Några dagar in på det nya året kom nästa dödsfall och så igår fick jag ett meddelande från en vän.

Hon berättade att en person, som jag kände för längesen, somnade in i onsdags. Vi har inte haft kontakt sen länge, men han betydde oerhört mycket för mig när vi umgicks. Han gav mig något som ingen annan kunnat gett mig. Även om vi inte haft kontakt så rinner tårarna nerför kinderna när jag tänker på honom...att han inte längre finns hos oss. 

Det gör så oerhört ont i mitt hjärta men jag vet oxå att dessa har egna familjer som tar deras minne vidare. De har barn, sambos och även barnbarn. De har fått uppleva det..




onsdag 16 januari 2019

Snöblandat regn slår mot fönstret..

Hallå där!

Vädret är väl konstigt.. Ena dan är det -6 för att nästa vara +6, för att sen vara minus, regn och sol. Och igår föll snön och idag regnar det, eller det ser ut att vara lite snöblandat, men nollan ute.
Soluppgång över grannens hus

Min födelsedagspresent har kommit, egentligen två... En ny kamera är i min ägo och sen har även ett fynd från Tradera hittat hit.. En ny Fitbit chargé 2! Lyckades få den för halva priset, vilket känns väldigt bra. Så nu kan jag hänga med "jobbgänget" å jaga steg. Vilket jag hade gjort idag om vädret hade varit lite mer förlåtande... Suck..
Veddö Naturreservat

Kameran är jag galet nöjd över, har hunnit testa den i de flesta klimat. Har dock inte fotat hästar eller fåglar än, men det kommer. Vill testa hur den agerar när jag fotar rörliga objekt. Sen tänkte jag provfilma oxå.
Mammas hund Skorpan

Idag är jag ledig och borde fixa saker med a-kassan men det är inte det roligaste vilket gör att jag skjuter på det.. Längre och längre fram.. Inte bra. Så istället ska jag åka till folkis och hälsa på och förhoppningsvis snacka med rektorn om förlängt avtal som båtförare. Så coolt att jag kan skriva det på mitt cv - Båtförare. Hade föredragit kapten men man kan inte få allt hehe
Jag och marinläraren Stina kollar sjökortet efter
bra ställen att göra bottenskrap på

Hoppas att just Du får en fantastisk dag oavsett :)

-A-
Krossekärr i skymning

onsdag 2 januari 2019

Välkommen 2019!!

Hej hallå och godmorgon!

Andra januari och denna morgonen är fantastiskt vacker. Jul och nyår har vandrat förbi och äntligen börjar livet igen. Allt blir så konstigt runt högtiderna även om det är mysigt så blir det ändå jobbigt på nåt sätt.

På nyår så jobbade jag mestadels av dagen, sen åt jag och mamma en trerätters. Varmrätten som faktiskt bestod av oxfile var fantastiskt god och jag har sällan ätit så mört kött. När jag åt den förstog jag verkligen varför man äter kött. Efter middagen åkte jag hem, mös med katten och kollade något program av min serie och sen somnade jag. Men vaknade innan tolv för att skåla med hyresvärdarna i stallet med hästarna. Sen gick jag in å la mig igen. Perfekt nyår ;) 

Och från och med igår så gick jag på en ny tjänst på jobbet. Den här veckan stämmer inte schemat men from nästa vecka så har jag gått på mitt rullande schema, vilket känns underbart. Att äntligen ha lite koll på livet.

Året som gick var händelserikt. Det var året jag inte blev gravid, trots försök. Att lämna ett fast jobb för ett sommarjobb, som blev ett tillsvidare, som ledde till ett annat jobb som till slut blev ett vikariat. Vänner som försvann. Nya fina bekantskaper. Att få hänga med bästa vännerna. Och tyvärr även sorgliga händelser i form av sjudom och dödsfall.

I år fyller jag jämt, heeeelt galet! Så snart ska jag beställa min födelsedagspresent, jag längtar! Skulle ha varit en resa men nu när jag har jobb så hoppar jag den och tar en mindre sak istället. Den kan dock med min hjälp trolla fram vackra bilder ;)

Jag vill passa på att önska alla mina läsare ett
Gott Nytt År och God fortsättning!

Kram A