Man, eller ska jag skriva jag, tror att jag är stark, att jag kan fixa allt själv. Nu har jag fått erfara att så inte är fallet. Ibland blir det för mycket och nu har jag tagit första steget att gå vidare...
Trots mycket fritid så kan jag inte ta mig iväg att fota eller göra det som jag tycker är kul längre. Glädjen har på nåt sätt försvunnit, väldigt konstigt. Men får jag energi så tar jag mig iväg, ofta inte så långt men alltid till havet.
 |
| Tjurpannan sent 2018 |
 |
| Grönemad april 2019 |
 |
| Grönemad april 2019 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar