Det är tyst och tomt..

Ja, igårkväll var det en vecka sedan Busan fick komma till veterinären. Det är tyst och tomt hemma sedan hon försvann. Snöboll går och letar bakom dörrar och bara väntar på att hennes kompis ska komma fram och leka med henne. Jag tror inte att hon tycker att mina lekar är lika roliga, men dom duger lite. Jag kommer på mig själv att ropa efter Busan, det sitter ju liksom i. Varje dag jag kommer hem tittar jag upp mot köksfönstret i ren reflex, hon satt ju alltid där och väntade.

Jag har hängt upp ett hjärta i köksfönstret med ett ljus i som jag tänder varje kväll. Bredvid står de tre rosa rosorna jag fick från min guddotter Nellie. Det är tyst och tomt helt enkelt =(

Busan var helt frisk och på fyra dagar så gick allt utför och hon fick somna in. Det fick mig att tänka, jag tog för givet att Busan skulle finnas i mitt liv i minst tio år framåt.. Man ska aldrig ta någon, eller något, för givet.. Den friskaste människa kan ryckas ifrån oss..

Men ja, fast det är tyst och tomt och tårarna rinner när jag tänker på allt jag inte längre kommer få uppleva tillsammans med min söta Bus så går dagarna.. Och dom går fort. Det är fredag idag och imorse på motorvägen fick jag ett utbrott på en dam som absolut INTE kunde köra bil. Jäkla muffla! Kom till jobbet, startade datorn och där.. Ja där hade jag fått mail från Erik Wedberg på Rix FM. Jag blev riktigt förvånad. Dom pratade otrohet igår så jag skickade ett kul mail till han och Sofia om just hämd efter otrohet...absolut inget mail dom behövde svara på. Men ja, jag som annars kanske har en liten skev bild av den killen ändra mig lite imorse =)

Och trots att jag jobbar med enbart AIKare här på jobbet så har ingen tidigare kommenterat mitt efternamn.. Men nu, nu efter 1½ år så kom första kommentaren och jag skrattade gott. Det var Torfa som upptäckt att jag ju har hans favoritlag i mitt efternamn "Hur kunde du inte bli aikare??" undrade han förvånat :oP Näe, Djurgården i mitt hjärta :o)

Sover lite halvtaskigt just nu.. Vrider å vänder på mig mest hela nätterna, får någon bra natt om vartannat.. Jag och Snöboll skrämmer upp varandra och båda vaknar vi av minsta lilla ljud. Jobbigt. Idag fick jag bilder av en kollega på en otroligt söt kattunge som heter Sonja. Jag skulle så gärna vilja köpa en kompis till Snöboll.. Speciellt som jag ser hur hon längtar efter Busan. Men trots att Sonja är så otroligt söt så är det något i mig som hejdar mig.. Jag får vänta, får se hur jag och Snöboll får det. Kanske kommer det en kompis, eller så är det jag och Snöboll mot världen <3

Väntar på ett brev från Albano, nån dag nu när som helst så kommer det ligga ett brev i brevlådan att jag kan komma och hämta Busans urna.. Det kommer bli tungt. Hon kommer få stå bredvid Cindy. Ja, många tycker nog att jag är knäpp.. Men dessa två, min älskade hund Cindy och min första katt Busan, har betytt så otroligt mycket för mig att de alltid ska få ha en plats i mitt hem. Forever and ever <3

Återigen vill jag tacka alla mina underbara vänner för att ni funnits här för mig. Det är bara en som vänt detta emot mig, jag blev lessen.. Men kanske visar det att vi inte är så bra vänner? Jag är iaf glad att Ni andra finns i mitt liv. Tack.

Stor kram
Ammi