Han ska va som mig

Igår efter min lilla tripp från Hamburgsund så svängde jag aldrig av när jag kom till min avfart.. Jag fortsatte rakt fram och ner till bryggan i Grönemad. Jag stannade bilen och klev ur. Det blåste men det gjorde mig inget utan jag vände blicken upp mot himlen och så stog jag i 10-15 min. Jag snurrade lite men blicken var hela tiden fäst vid den fantastiska stjärnhimlen.

Efteråt så tänkte jag på han, ja han jag förhoppningsvis träffar i framtiden.. Jag hoppas att han är lika knäpp som mig, jag hoppas att han kan åka iväg huxflux å bara stirra på stjärnorna och försvinna ut i galaxerna ett tag :)

Och jag hoppas att han kan få mig att känna mig såpass trygg att jag vågar ta fram nörden i mig. Ja, att jag vågar va mig själv helt enkelt ;)

Vi får se, kanske finns han närmare än jag tror?