Januari drog förbi med full kraft och försvann lika fort. Månaden började med en trekant med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan förklarade mig frisk från min knäoperation den 15 december. Jahapp... Där satt jag i en lägenhet med kilometer till närmsta busshållsplats och jag kunde inte köra bil. När jag frågade vem som skulle betala taxiresan till ett ev jobb så uteblev svaret.
Att jag räknades som arbetsför från den 15 december fick jag veta den 5:e januari och när jag då ringde arbetsförmedlingen fick jag inte "stämpla" från den 15 december utan fick gott nöja mig att börja den 5:e januari. Så nu i januari när alla mottog sin lön, sitt bidrag eller vad man får så fick jag noll kronor på kontot. Och det är då jag börjar undra...
Hur tänker dom? Tänk om jag hade varit ensamstående utan familj, utan någon buffert.. Då hade jag bott på gatan nu. Är det jag som ska ta straffet för att det är något som inte funkar hos Försäkringskassan? För det är ju där problemet ligger. Hur kan dom komma fram till något nästan en månad efter jag sjukanmält mig? Dom ska kunna säga direkt hur länge jag får ersättning, om inte så får dom ge ersättning tills deras beslut är taget. Jag förstår att folk bli hemlösa i det här landet!
Januari var bra oxå. Jag flyttade till huset. Jag har börjat gosa häst igen. Och jag blev ett år äldre...igen! Jag besiktade bilen - ua! Jag fick massa beröm från oväntat håll och därefter blev det middag med min gårdsfamilj där vi skålade för livet och framtiden!
På min födelsedag hade jag öppet hus och det kom en del blandade människor och hälsade på. Mysigt att ha huset fullt med folk och kärlek.
Februari börjar med ett kallt hus och besök hos sjukgymnasten. Har dock inga bra nyheter till honom då båda knäna lagt av. Sjukt jobbigt att inte kunna gå ordentligt. Men det tar tid, i mitt fall tar det längre tid än tänkt.. Sånt som händer.
Ta hand om er där ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar