lördag 6 september 2014

Våga vara!

Jag tror att livet formas otroligt mycket när man är liten, det som händer en då påverkar hur man blir som äldre. Jag kan ha fel, men vilket fall så har det gjort det för mig. Jag har aldrig riktigt vågat vara i min uppväxt. Det tar tid, jag är blyg och tycker oftast att saker å ting är jobbigt. Även fast jag är "vuxen" idag så har jag fortfarande problem med vissa situationer. Men så finns det vissa situationer som driver en att ta beslut som gör att du kommer i en annan obehaglig situation. Det är precis det som hänt mig.

Situationer på jobbet har gjort att jag mått dåligt och min utväg blev Grebbestads Folkhögskola! Detta har fått mig att trotsa flera rädslor som jag har inom mig. Att komma in sent i en klass där alla är 10-15 år yngre än mig och supersnygga skrämde mig nå ofantligt! Mitt självförtroende är inte på topp och jag kände mig gammal och ful. Men dom här människorna har visat sig vara störtsköna och hur gulliga som helst. M har tagit hand om mig sen i onsdags och vilken stjärna hon är. Hon drar med mig på galenskap och är helt fantastisk. Det är hon och E som jag lärt känna bäst än så länge.

I torsdags slutade vi straxt efter tre och vädret var fantastiskt så jag köpte mig en latte och gick ut på "udden" och satte mig i solen och pratade med Sarah i telefon. Efter en stund kom ett gäng från skolan och satte sig framför mig. En av killarna fyllde år så de skulle ut å fira honom. Dom började med en dricka i solen.

För att sen fortsätta till Q-skär och äta lite god middag.

Jag valde fisksoppan, dock var den inte lika god som på Grebys. Däremot tog en av tjejerna musslor, som jag och mamma hade tänkt göra nån dag. Dom var tydligen superba!

När vi började gå tillbaka så avvek jag vid Sjögrens där jag går upp för att komma hem till mig. De andra bor på skolan så de vandrade vidare. Efter en timma messade M att dom började röra sig från skolan mot hopptornet. Så jag drog på mig en jacka, tog med mig en öl och gick iväg. Det var många som hade hängt på och folk badade i det nattkalla vattnet :) Marelden var svag men visade sig ordentligt ibland. Bl.a. så sken kropparna i månens ljus på dom som badade. Riktigt häftigt! Vi var ett litet gäng som var kvar till sist och det pratades om att fortsätta på skolan. Jag valde dock att knalla hem, vilket visade sig vara en bra idé.

Men vad jag vill ha sagt är väl kanske att det är bra att våga göra saker man inte tror att man vågar. Jag mår riktigt bra på ytan just nu. Jag är i Grebbestad, har underbara dagar och får träffa nytt folk. Men ärren som allt innan har satt i mig finns och du behöver knappt skrapa lite på ytan för att hitta det. Men jag tror ändå att för var dag som går här kommer jag bli starkare i mig själv och när jag minst anar det så kommer ytskiktet ha tagit sig inåt och till slut får du kämpa för att hitta ärren.

Jag längtar till den dagen, men tills dess så njuter jag av vad dagarna har att ge. Det här känns så otroligt häftigt, så kul och galet! Jag har flyttat till min lilla fiskeby och jag VÅGAR vara för första gången på mycket länge. Och tack vare mina underbara vänner som stöttar hemifrån och mina fantastiska kursare så kommer jag att fixa det här. Och efter orden: "Tycker du är jättego Ammi, du ska känna dig varmt välkommen till vår lilla "familj"!!" så känns det helt rätt.

Det här kommer bli bra, mycket bra! =D

2 kommentarer: