Kärlek, kär, ja du vet...

När jag var liten så blev jag kär stup i kvarten, eller ja det var väl inte kärlek direkt utan mer en förälskelse. Det började tidigt och jag tror att jag fått med mig det även upp i vuxen ålder. Det är svårt att veta vart det ska slå ner. Minns så väl för två år sen när han dök upp, skäggig och dan. Jag gillade inte killar med skägg men han fångade min uppmärksamhet. Vad det var vet jag inte. Men vi umgicks och min förälskelse slog ner som en bomb på nyårsafton och jag tänker ofta på honom fortfarande. Vi blev under tiden väldigt bra vänner och jag är så glad att min nyfikenhet förde mig till honom.

Självklart är jag förälskad just nu, jag är nog det lite hela tiden. Vissa kommer och går, medan andra består. En person som jag faktiskt la märke till innan skäggisen finns kvar, svårt att skaka av sig känslor och liknande. Men det är härligt att vara förälskad, även om det inte alltid är besvarat så är det som bensin för att jag ska må bra. Det ger en extra kick i livet, som faktiskt just nu är väldigt bra.

Men att vara kär eller tycka om någon och det inte är besvarat är inte alltid så lätt. Jag har lärt mig, på nåt sätt, att kontrollera det. Låter kanske konstigt. Men förr i tiden var det inte så lätt alltid. Är man kär så ser man allt till sin fördel. Även om personen sagt att den inte tycker om en på det sättet så fortsätter man att hoppas. Ibland har personen tålamod och står ut, ibland så kan det förstöra den bästa av vänskap. Jag har varit med om båda och jag har varit den som varit kär. 

Jag har nog sagt det förr men jag är nog kär i kärleken. Det är väl därför jag snart är 40 och singel. Dom säger att man ska älska sig själv och jag tror att jag själv är bästa match för mig ;) Näe kanske inte, självklart längtar jag efter att få uppleva den riktiga kärleken. Och det kommer jag garanterat att göra men inte just nu och inte just här.

På fredag slutar skolan och min tvåårsbubbla spricker. Nästan två år har jag varit deltagare på Grebbestads Folkhögskola och jag har älskat och hatat tiden, jag har skrattat och gråtit. Jag har träffat vänner för livet och fått ovänner. Jag har lärt känna människor jag ser upp till och jag har varit kär. Jag har utvecklats och lärt mig saker jag aldrig trodde att jag skulle lära mig. Vilken tid och även om jag är klar som deltagare så vill jag inte att tiden ska sluta. Tur att jag bor i byn nu så jag kan åka och krama på bästa lärarna när som :D

Men så, nu har jag svamlat klart för idag. Nu ska jag leta lite bland mitt pyssel och fixa ett kort till en person som kommit att betyda otroligt mycket för mig genom min folkhögskoletid.

Stor kram!

Jag å Larsa
Foto: Martina