lördag 27 februari 2016

Jag mår bra, jag lovar...

Ute skiner solen från en blå himmel full med små bomullsmoln. Det mesta på marken är täckt av frost som gnistrar som diamanter i solens strålar. Fantastiskt vackert och jag får hejda mig själv att inte springa ut och njuta av det. Idag är det jobbdag. Det här är sista helgen jag jobbar med D innan han byter arbetsplats. Jag kommer sakna honom massor.
En ensam kråka i Grönemad

Den här veckan har jag varit ledig, jag har haft sportlov. Jag har haft två uppdrag som jag känt att jag måste göra - städa och plugga. Men när vädret utanför är så vackert och lockande så har kameran mer dragningskraft och jag har mest hängt ute. Men i torsdags blev det ett ryck med både städning och pluggning. Igår likaså. Varför skjuter jag alltid på sakerna när det känns så mycket bättre efteråt? Jag har haft ångest inför nästa veckans VHF-prov men nu känner jag mig lite lugnare.
Fantastiska sjöbodar finns det gott om

Det är ofta jag får frågan hur jag mår. Och ofta är svaret att jag mår bra, det är väl det folk vill höra? Och det är ju ingen lögn egentligen, för jag mår ju bra. Jag bor fantastiskt vackert, jag har tiden att vara ute i naturen ofta och jag har allt jag kunde önska mig...eller? Det är ingen lögn, jag mår bra. Jag är inte förkyld, jag har (vad jag vet) inga sjukdomar eller liknande. Men längtan är tuff just nu och den tynger ner mig. Gör att jag håller mig för mig själv. Vill inte prata i telefon, vill bara umgås med mina närmsta osv. Men jag lovar, jag mår bra!
Kärlek!

Igår var jag och hälsade på min andra kollega D. På golvet i badrummet sprang fyra minikycklingar omkring, sjukt aktiva små vaktlar. Jag tog upp en av dem i min hand och den var så liten och pep lite tyst. Så sjukt söta! Jag är så glad att jag träffat honom för han är ett litet substitut för Sandra och Vika Gård. Dock kan ingen någonsin ersätta dem, speciellt inte min Lizz, men en liten tröst är dessa höns och kycklingar jag kan få gosa med ;)
Vacker kväll i Grönemad

På tisdag är det 1 mars. MARS! Kan ni fatta? Jag hoppas att ni hänger med och njut, för det här är tid ni aldrig får igen.
Fjäderlätt känsla

Stor kram
Hon den dära

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar