Hej hopp! Det är kul att folk fortfarande är inne och läser här fast jag inte är världens bästa på att uppdatera. Eller ja, jag försöker slänga in några ord då och då :) Jag är glad att Du hänger kvar här iaf!
Nu har jag gått på jullov! Tre veckors ledighet har jag framför mig och det ska bli fantastiskt skönt. Men liksom förra året vid den här tiden fylldes jag med en konstig känsla av tomhet efter skolavslutningen. Saknar mina knasiga, goa och ibland sjukt irriterande marinkompisar. Ja jag vet att det bara gått lite mer än en dag men jag gört!
Men iaf, vi hade tipspromenad och glöggfika i skogen som vanligt. Jag och A hade lite ärenden att göra så vi tog bilen till Siljevi och gick därifrån efter lite tips från L. Vi hittade och vi drack lite glögg innan vi for hemåt. Vi hamna hos mig en stund innan det var dags att göra sig i ordning för kvällens julfest i skolan. Mitt första (och garanterat enda) julbord!
Lite smånojjig men kvällen till ära så blev det ändå klänning och klackisar. Jag fick flera komplimanger och är nöjd att jag vågade *ler*
I fredags var det dags för skolavslutning.. Jag var nog inte den enda som blev förvånad när husmor berätta en liten historia om nio små tomtar som tyvärr alla, på ett eller annat sätt, gick bort. Låter kanske inte så underhållande men det är kul att skolan vågar göra något utanför boxen :)
Min temalärare Bengan spelade munspel & gitarr och sjöng en fin låt. Vi fick höra den Syrianska nationalsången och bäst av allt var nog JEJ. Det är trätvåan Jonathan på dragspel, bästa bildläraren Erik på trummor och den smått galna träläraren Johan på bas(?) och sång. Grymma killar!
Vi har haft några dagar med dimma här i byn. Det gör det mystiskt, vackert och ger en speciell känsla. Stora kameran har fått ligga ett tag men jag tänkte jag skulle väcka den till liv nu under jullovet om det blir fina dagar. Annars får mobilen agera kamera och just nu har jag mer än 4500 bilder på den. Dags att börja rensa tror jag minsann :)
Här nedan är vår fina kyrka inbäddad i dimma. Som sagt, vackert och mystiskt på samma gång.
Jag funderade lite härom dan...eller ja, jag gör ju det rätt ofta men iaf. Eftersom jag inte funnit min själsfrände och stora kärlek än så händer det att jag får råd. Råden är oftast rätt lika och ganska ofta så ger dom mig absolut ingenting..inte ens hopp för framtiden. Men det är gulligt att folk bryr sig. Fast en kram ger mig mer än ett råd..
Några av råden är dessa:
Du ska inte vilja så mycket, sluta vilja så kommer det.
När du släpper allt, det är då han kommer.
Sitt inte bara där, du måste ut och visa dig.
Genom att vara passiv så händer inget, ut och leta!
Ni förstår min förvirring va!?! Jag får inte leta eller vilja men jag får inte vara passiv. Hur FAN lyckas jag med det? Seriöst? Förstår ni att jag hellre vill ha en kram än ett råd? :)
Jag har träffat många fina killar, speciellt de senaste åren. Men det är alltid detsamma; redan upptagen, inte tillräckligt mogen, nyskild, jag är mer kompis än flickvän osv osv. Det känns faktiskt som att det inte är meningen att jag ska träffa någon. Och ja, då får jag väl bara inse fakta och se till att bli gravid nästa år istället. För då hoppas jag att insemineringsfrågan är utklarad och att ensamstående kvinnor får rätt att göra det! Fasiken så jag längtar efter min egna lilla familj!!!
Nu ska jag sluta tjöta om sånt här. För tillfället hänger jag i mitt kära Marinhus, hade inget wifi hemma... :( Så jag tog med mig mina prylar hit för å fixa å dona. Men skönt, då har jag havsutsikt iaf ;)
Pöss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar