Nu kom den igen..

Idag är en av dom där masiga dagarna då allt är skit. Gråten spränger bakom ögonlocken och även om vännerna "back home" försöker få mig på bättre tankar över telefon så misslyckades deras försök.

Satt hemma iklädd träningskläder men noll motivation. Gick ut ändå, 4km som avslutades hos vännen. Där fick jag kaffe och vi prata om allt å inget. Jag grät å jag skrattade. Ibland behövs det lite fysisk närvaro för att tänka på annat en stund. Samtidigt som det är jobbigt så är hans vänskap guld värd nu.

Ser inte fram emot de närmsta dagarna, för mig får tiden gärna hoppa fram en vecka. Så allt är över. 

Är så sjukt känslig just nu och jag orkar inte gråta mer!