söndag 22 februari 2015

Vad hände inte egentligen?

God morgon kära läsare! Det är söndag och jag sitter på mitt älskade Sjögrens i backen och avnjuter en frukostbuffé. Det finns inget bättre ställe om man vill ha en lång härlig frukost på västkusten, så är det bara. Sitter i nya delen i lilla båset. Lite taskigt att sno den stora platsen bara för mig men jag hoppas att det inte kommer in allt för mycket folk idag :)
Nytt fint skåp som jag älskar!

Ingen riktig buffe utan gosaker ;)

Gott till filen :)
Det är galet skönt att vara tillbaka i byn igen. Missförstå mig rätt, det har varit jättekul att träffa mamma och resten av alla goa som fyller mitt hjärta som bor i Stockholmstrakten. Men det här är ju mitt hem nu och jag har saknat min lägenhet, havsluften och utsikten ;) Så igår när jag rullade in i byn så log hela jag, vilken känsla! Jag har varit borta en vecka men det känns som jag varit borta ett år.

Veckan i "Stockholm" var händelserik och jag vet inte om jag har lyckats ta in allt än. Man kan säga att den veckan var början på ett nytt liv, jag tog ett steg framåt. Verkligen ett sjumilakliv fram. Vad det innebär är svårt att säga än, men det känns som att jag tagit ett steg emot frihet :) Det kändes som att jag satte mig själv främst hela veckan. Jag fick komplimanger och kunde ta det. Jag gjorde en sak jag velat göra länge och jag fick tillbaka. Det är något jag kommer ha med mig länge *ler finurligt*

Jag är rätt nöjd med min vecka, hunnit med det jag skulle göra och träffat de jag ville träffa. Näe nu ljög jag, det blev inte att jag träffade Sandra och ni som känner mig vet hur jag känner över det. Men vi kommer ses snart bästa du. Tills dess får du pussa på dina tjejer från mig, allihopa! Och be Lova pussa på dig från mig oxå.

Igår kom D & F över och lagade mat hos mig. Älskar när folk kommer hem till mig och tar över köket, jag är ju inge vidare där. Dom gjorde veggobiffar av nåt slag och det blev supergott. Vi hade en jättetrevlig kväll och det var ett perfekt välkomnande hem :) Imorn börjar skolan och det känns okej, ska bli kul att komma tillbaka även om jag kanske inte tycker att det är jättekul att plugga. Men nu är det nedförsbacke, snart är det slut... Buhäääää vill inte att det ska ta slut! *skrattar* Ja jag är lite schizo ;)

Nu ska jag äta upp min macka och sen göra en våffla som pricken över i:t. Det är ju ett måste efter man ätit frulle här. Med dessa ord vill jag önska Dig en underbar dag. Ta hand om varandra så hörs å ses vi snart igen ;)

Kramar från Bästkusten!



5 kommentarer:

  1. Att man kan älska en liten by SÅÅÅ mycket, men visst är den fin, har varit där några gånger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm det är konstigt men det är här jag hör hemma :) Ibland tar det lite tid att hitta hem.

      Radera
    2. Gillar du kanske att det är litet? Du kanske inte gillar storstaden?

      Radera
    3. Jag har växt upp i en storstad, så det känns som det är dags att prova något nytt. Sen är min kärlek till havet enormt stor :)

      Radera