Det var längesen jag kände mig så otroligt ensam som jag gör just nu. Alla har sitt på gång. Jag känner inte att jag har någon att ringa utan att störa i familjemys, planer eller annat. Det är nog första gången på länge.
Gråten fastnar i halsen och stramar åt och gör det svårt att andas, några få tårar tar sig ur ögonvrån och rullar ner på kinden och passar samtidigt på att fläcka ner glasögonen.
Tanken slår mig att just nu hör jag inte hemma nånstans.. Inte hos någon.
:õ(
Oss stör du inte! Jag/ vi vill att du ringer. Hade jag fått välja hade jag tagit med dig hit precis som resten av min familj! Du är en del av vår familj och jag vill ha dig med här. Det vet du!! Vi alla ÄLSKAR DIG !! Du får komma PRECIS när du vill!! Massa puss från din klan
SvaraRaderaKom till mig babe!! Så lever vi livet!! :)))))
SvaraRadera