För snart fem år sen började jag på xxxxxx. Jag kan verkligen stå för våra produkter, för dom är förjävla bra och snygga och sköna och ja, du fattar. När jag började här älskade jag det här företaget och mina kollegor blev som mina andra familj.
Idag tackade företaget av fyra personer som har gått, slutar idag och kommer att sluta inom snar framtid. Fyra personer som jag jobbat med de senaste fem åren. Och när jag sitter i soffan i köket under avtackningen så inser jag att om jag inte tänker på något kul nu så börjar tårarna rinna.. När jag ska gå därifrån kramar jag E som slutar idag, "lycka till nu" klämmer jag fram och hon säger något liknande och avslutar med: "Ta hand om dig vännen" och då går det inte, jag tittar ner i golvet och nickar medan jag går ut från köket..
Det jobbigaste har dock inte kommit än. En av dessa fyra har fått en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer ihåg när jag började, då var han på semester och när han kom tillbaka så var vi ett gäng som gick ner och åt på thaien (som då bara var en pizzeria tror jag). När vi sen gick upp så gick han upp bredvid mig och började snacka och jag undrade varför han var så envis med att få prata med mig. Och det fortsatte och ja, jag fann en otroligt fin vän i den där påflugna killen :)
Och det är just det som gör det så jobbigt.. Den dagen han slutar kommer jag inte kunna hålla tillbaka tårarna..
Min andra familj splittras... Och det känns i hjärtat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar