Satt och lyssnade på Magnus Ugglas version av "Jag och min far" och ja, jag gillar den.. Men när han sjöng
"Fast jag fann aldrig modet till att säga adjö
Trodde nog aldrig att du kunde dö"
Då sved det till i hjärtat hos mig.. Ibland kommer det till mig som en stor käftsmäll. Jag vet det, men ändå så slår det så hårt. Jag kommer aldrig, ALDRIG mer att få träffa min pappa. Och det gör otroligt ont i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar