A story about a girl...

Hon började skruva sig i sängen, hon ville inte vakna riktigt än. Men så var det alltid, bara hon hade vaknat en gång så var det kört att somna om. Hon låg och tänkte ett tag innan hon sträckte sig efter mobilen. Ett sms och några facebookuppdateringar visade den. Hon läste smset och svarade snabbt. Fick veta att det var skitväder ute och ville ännu mindre gå upp. Dock tvingade hon sig upp eftersom hon bjudit över sin bror på morgonkaffe.

Mjukisbyxor och linne, perfekt gåhemmaochskrota-kläder. Hon gjorde iordning några mackor och hann äta upp dom innan brorsan kom. Tiden gick och efter ett tag så satte hon sig i bilen för att åka till Centrum.

Hon visste vad det var för dag, hon ville bara inte tänka på den för mycket. Överallt i centrum stog det lappar om att inte glömma dagen. "-Hur kan jag glömma" tänkte hon..

Medan hon gick och kollade kläder på New Yorker som kom J och dom snackade lite. Märktes att han var låg men hon fortsatte prova kläder och frågade honom om råd. Han hängde med ett tag men sen åkte han vidare. Hon gick in i blomstehandeln. Expediten hjälpte till, frågade vilken blomma hon skulle ha.. Inflyttningsblomma - okej, vilken färg, kille eller tjej? När dom stog i kassan så hade hon nästan förträngt men kom på ändå "-Jo, jag vill ha en ros oxå".

 Rosen var blodröd. Vacker. Dom gröna bladen gjorde sig verkligen till den röda färgen. Expediten frågade om hon skulle snitta den, korta ner den "-Jo, den ska ligga på en grav.." fick hon fram. Expediten nickade och packade in rosen i blött papper.

 Sen var det som att bilen styrde sig själv. Motorvägen mot Sollentuna, av i Rotebro, genom två rondeller, höger vid trafikljusen och höger igen vid Sollentuna Kyrka. Hon körde bilen ända in, även fast hon vet att folk stör sig på det. Men det skiter hon i. Det var ändå ingen där.

Hon satte sig framför graven, tände ljusen, packade upp rosen och la den på silverekarna som var planterade i mitten. Sen stannade hon upp, läste namnet sakta tyst för sig själv... Efter alla dessa år är det svårt att förstå att hennes pappas namn står på en gravsten. En gravsten. Det betyder att han inte lever längre.. Varför? En tår tar sig loss från ögonvrån och rinner sakta ner över kinden, ner över hakan och försvinner ner i det blöta gräset.

Hon sitter där ett tag, hur länge vet hon inte. Till slut pussar hon på sina fingrar och trycker dem mot graven. Säger tyst att hon älskar honom och går sen till bilen och kör vägen hem.

Tankarna kör i huvudet och hon ser hur träden susar förbi utanför. Hon känner sig tom. Hon kommer hem, parkerar bilen och går upp till sin lägenhet. Hon sätter sig i soffan och stirrar rakt fram i tystnaden...

* * *

Farsdag 11 nov 2012

En sak är säker..
Farsdag kommer aldrig bli vad den var..