Längtan...

Det är fredagkväll och solen gick ner för en timma sedan. Hösten tar sig fram med stormsteg och det blir mörkare och mörkare ute. Var nyss nere i tvättstugan och körde igång två maskiner, börjar kanske bli gammal som bokar in tvättstugan en fredagkväll? Äsch, sånt är livet ibland.

Påväg upp från tvättstugan så fastnade min blick på en grannes kök, innanför fönstrena sitter ett par och äter middag. Dom pratar livligt, tjejen skrattar när killen pratar på. Kan tänka mig att dom pratar om veckan som gått, vad dom ska hitta på i helgen eller minnen. Deras blickar är hela tiden fästa vid varandra och de såg så kära ut. Det knöt sig lite i magen..

Jag öppnar dörren till trapphuset och hör ett litet barn skratta så att det kiknar. Kan varit dennes mamma eller pappa som busade, eller kanske ett syskon. Någon i familjen.. Familjen.. Jag fortsätter upp för trappan medan ögonen fylls av tårar. Sticker in nyckeln i låset, vrider om och går in...i en tom lägenhet..

 Längtan att träffa någon, någon som vill dela sitt liv med mig är enorm. Jag vill kunna dela mina bra och dåliga stunder med någon. Vill sitta ner vid köksbordet tillsammans och berätta hur dagen varit. Jag vill så gärna få älska någon. Och bli älskad tillbaka. Är det för mycket begärt?

En fråga som kan komma upp ibland är "Du som är sån bra tjej, varför är du singel?", mitt enda svar just nu är väl att.. Ja näe, jag är väl ingen bra tjej helt enkelt. Nåt verkar ju vara fel. Visst träffar jag killar, men de jag träffar där det verkar finnas något åt båda hållen så är det alltid något fel och han vill inte ha ett förhållande. De som faktiskt faller för mig, känner jag oftast inget för. Och faller jag för någon, ja då är han inte intresserad :(

Ibland känns det mer hopplöst än annars.. Just nu känns det rätt mycket eftersom jag ibland får känna på hur det är att ha någon i mitt liv som jag får dela mycket med. När han sen inte är här så längtar jag efter sällskapet...efter honom.. Att då få höra honom säga vissa saker gör så ont. Jag kanske bara är känslig, men oavsett så måste man säga vad man tycker och tänker - inte bara att man inte vet vad man ska säga.. *djup suck*

Jag kanske är komplicerad, jag vet inte.. Men är du velig så klart jag blir orolig. Vet inte om Du läser här, men vill bara säga att jag tycker om dig väldigt mycket. Vet inte om vi skulle passa ihop, hittills så känns det ju ändå bra, men jag vill ta reda på det! Just nu så saknar jag dig galet mycket. Hoppas du har det bra i helgen.

Medan andra slår sig ner i soffan med sin sambo, sina barn eller någon de delar sitt liv med så ska jag gå ner till tvättstugan och se till att tvätten blir klar.
Nu stänger jag av för helgen.
Ta hand om er!
/sadfrog