När du minst anar det...

Finns det nån fras jag hatar mer än den? Säger du den till mig så räkna inte med att jag har så mycket till övers för dig. Tänk om killar man gillar faktiskt var singlar.. Men är det så? Nää... För många herrans år sen så spelade det ingen roll, idag går jag inte på som jag gjorde då. Ibland är det svårt att acceptera och man småflirtar lite ändå.. Vissa killar är ju bara så himla mysiga så man bara vill krama om dom :)

Sen finns det ju dom som faktiskt är singlar, otroligt söta och mysiga fast man inte riktigt vågar flirta med dom *ler lite* Har väl lite med självförtroendet att göra.

Som ni vet så finns jag på singelsajten HP. Det är väl mest ett tidsfördriv, tror man egentligen ska läsa min blogg.. (Eller kanske inte..) Läser man här så lär man ju känna mig iaf. Tror verkligen inte att man kan träffa nån via en dejtingsida. Folk bygger upp fantasier/bilder/förhoppningar bara genom några få bilder, lite mail eller sms. Jag har gjort det där och åkt på såna toknitar att jag orkar inte ge det så mycket längre.

Som den där gången när killen verka toppen, vi maila och smsa en hel del. Pratade i telefon och allt stämde. Jag frågade om han var sig lik på bilden han lagt upp och han sa att det var så han såg ut. Så träffades vi... Snyggingen på bilden var som bortblåst och jag kunde inte ens hitta drag från bilden på den riktiga personen. SÅ himla trist.

Jag vet inte om jag någonsin kommer träffa någon.. Ibland känns det verkligen hopplöst. MEN, jag har sagt det förr och säger det igen. När jag träffar någon så är det för att jag är kär, inte för att jag behöver någon, inte klarar av att vara själv eller för att jag behöver ligga. Utan för att jag fallit just för Honom! Så är det! =)

Nu har jag fått skriva av mig lite om det här oxå ;) Och om det är nån trevlig singelkille som tittar in här, skriv en kommentar vettja!

Kram
Kärlekskranka men inte desperata Grodan
*skrattar åt mig själv*