Rasande kaknästorn

Har precis varit ute och kört bil.. Lilla Röd fick smaka på gaspedalen och en ägare som behövde komma bort ett tag. En snabbvisit till donken och sen drog vi iväg. Hög musik spelades och för några korta sekunder glömde jag hur jag mår idag.

Det konstiga är att jag egentligen inte har något att klaga på. Jag har inte varit med om några hemskheter, jag är inte hemlös och jag är inte ensam. Men en människa som i stort sett hela sitt liv har levt i skuggan av alla andra vill ibland komma fram, göra saker som ingen annan gör, göra saker som gör att man växer som person. Det är inte lätt att hitta dom där sakerna som kan vara kaksmulor för andra men som är som hela kaknästornet för en själv! Och när man hittar det, ja då får man en "egokänsla" att "det här, det ska jag ha bara för mig själv, det är min egna lilla egoboost".

Men så händer det där som man egentligen inte vill ska hända.. Någon annan hittar just din egoboost, ditt kaknästorn. Det kan som en början vara kul, du vill visa ditt kaknästorn och bjuder in. Man är ju inte elak, klart man vill dela med sig. Men utan att du egentligen märker det så försvinner våning för våning och plötsligt en dag så är du i skuggan igen.. Kaknästornet rasade och du får börja leta efter ett nytt, helt kaknästorn.

Det märks tydligt att jag sovit dåligt senaste dygnen. Behöver min sömn. Veckorna är fullsmockade av saker att göra och tiden till mig själv finns inte. Jag är tillbaka där jag var för längesen, då jag stannade upp och sa STOP och avslutade alla 'måsten' i livet. Försöker se det positiva i mitt liv just nu.. Men har kört fast på den punkten..

Längtar efter total frihet... Kan man få det?