lördag 24 mars 2012

Kärlek! Eller...

 
Tidigare i veckan sa en vän till mig: "Ett ex är ett ex av en anledning" och vi diskuterade det där lite. Man gör slut av en anledning, man väljer att avsluta det kapitlet och gå vidare. Frågan är om man någonsin kan hitta tillbaka till varandra, kan båda få lika starka känslor igen? Jag och min vän var nog rätt överens om att så inte är fallet, har det en gång tagit slut så är det riktigt svårt att bli sådär kär igen. Ett ex är ett ex för att det tillhör det förflutna.

Jag är absolut ingen expert på kärlek, långt ifrån. Jag har haft mina förhållanden, jag har varit förlovad och sambo. Men idag är jag singel. Klart jag längtar efter kärleken, någon jag kan ösa mina känslor över men jag är inte desperat nog att ta vem som helst. Och jag är absolut inte desperat nog att låta någon tro att jag är kär i den fast jag tvekar eller inte är det.

Vet att det finns dom som inte "klarar" av att vara själva, som behöver närheten. Men jag tycker ändå att man alltid ska gå in med ett gott hjärta. Man ska inte lura någon. Och ja, där talar jag om egna erfarenheter. Tio långa månader tog det för mig att hämta mig, idag känner jag mig dock stark. Visst tänker jag på honom fortfarande men inte på samma sätt. Men det är INTE okej att hänga med någon, låta denna tro att man finns där för den för att sen en dag bara göra slut..

Det är inte lätt att gå ur ett förhållande. Jag vet själv hur jag kan vara, ringa, smsa... Jag tror att man ska tänka över situationen några ggr innan man ger sig in i den leken igen. Varför tog det slut? Om det var den andra som gjorde slut, är du säker på att denne helt plötsligt fått tillbaka känslorna? Man gör slut av en anledning, inte för att det är kul. Var det du som gjorde slut och  personen vill att du kommer tillbaka? Tänk igenom det noga, finns känslorna där? Om inte, gör det klart för den andra och upprepa om detta om känslorna inte kommer tillbaka. För träffas man, så finns hoppet där. I know!

Kanske är jag bara bitter för att jag inte kan "lura" till mig kärleken.. Men näe, jag vill vara KÄR, jag vill känna pirret i magen och när jag tittar i hans ögon, ja då ska mina känslor vara ÄRLIGA! För vem blir lycklig i ett förhållande där man ständigt lever i en lögn?

Var kära! Var ärliga, mot dig själv och mot din partner! Och är du det inte, tänk igenom saken en gång till.. Vänd på kakan, tänk om det var tvärtom?

Det här startades av ett bröllop jag såg på tv, det var superfint! Och i Maj är jag bjuden på bröllop, ska bli helt underbart. Det härligt att jag har par i min vänskapskrets som vårdar kärleken <3 Det ger mig hopp om att finna min prins en dag.

4 kommentarer:

  1. Kärleken kommer när man minst anar! :-) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söta Josefina. Ja, jag har minst anat det länge nu faktiskt. Men jag ger inte upp, en dag kommer den där grodan som jag ska pussa på och vips så har jag min prins :) Kraaam <3

      Radera
  2. Svar
    1. Tack snälla Lisa :) Ibland stormar känslorna, skönt att kunna skriva av sig.

      Radera