Annica satt och läste ett långt blogginlägg och jag var tvungen att läsa det jag med. Skulle vara kul att höra vad folk tycker och tänker om det. I Are Lisa heter bloggen och inlägget hittar du HÄR
Jag har aldrig upplevt ridskolornas eller storstallens vardag. Jag har varit i privatstall och jag känner inte igen mig helt.. Vi var många stalltjejer där, men gullegullet var äkta och inget som var pålagt för att det "hårdare" skulle vara ok utåt sett.
Vi kanske var i olika läger, vi stalltjejer. För visst ville man skritta fram eller skritta av finaste hästarna (stallägarens häst oftast) men alla fick chansen. Tror inte att små privata stall har samma konkurrens som stora ridskolor?
Det är så jag upplever det men möjligt att ni andra känner igen er? Tycker ändå att det är bra att ta upp det, för visst fan stämmer det att det inte bara är gullegull även om det är en mysig och stor del i det hela. För visst får man kämpa! Jag har aldrig haft häst, men jag har haft äran att ta hand om Murre som min egen och det är inte bara guld och gröna skogar. Även som stalltjej får man stå ut med diverse saker.
Frågan är; Vet dom där ute hur mycket slit det ligger bakom det? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar