Det är ett halvår sen nu tror jag, näe det är nog mer... Det är inget jag velat lägga på minnet. Tankarna har besökt mig ibland men jag har petat bort dem.. Sen i somras har de nog besökt mig oftare eftersom allt inte riktigt varit som det ska..
Idag när jag kom hem så låg det vita kuvertet på hallgolvet och allt blev verklighet igen. Oron jag kände första gången kom över mig och alla tankarna finns där nu igen. Även om jag hade T då, så känns det lika ensamt den här gången som då. Han brydde sig inte så mycket om hur jag mådde, han brydde sig nog inte så mycket öht. Han var bara rädd att det var något smittsamt och att han skulle ha fått något.. =/ Men nu var det inte det jag skulle berätta :oP Jag ska iaf besöka en ny läkare då min har gått i pension och det känns inte bra alls.
Det här är inget jag ser fram emot, mår pissigt rent ut sagt.. Och nu även en ny läkare :( Försöker intala mig att han är bra, att han kan sitt område bättre än min förra läkare.. Fuck! Det funkar inte :(
Nu kommer jag gå å tänka, fundera och undra vad som kommer hända. Om något har hänt. Jag behöver inte anta det värsta, men det är ju det man gör. När pappa fick cancer så kopplade jag direkt ihop det med döden. Det är lite samma här, jag ser det värsta och det värsta skrämmer mig massor..
Sitter på golvet eftersom min router gått sönder.. Golvet är kallt.
/A:et
Massa Kramar vännen!! <3
SvaraRaderaAmmi, jag har haft cancer två gånger och jag lever till fullo. Var inte allt för orolig. Vill du prata med någon som vet hur det känns så tveka inte att höra av dig till mig. Kram!
SvaraRaderaTack Sandra :)
SvaraRaderaTack snälla Mia, nu är det inte cancer. Jag bara jämför hur jag kopplar ihop saker å ting. Hur man kopplar ihop en sak med det värsta. För även om alla säger att jag inte ska tänka på det värsta, så är det så mycket enklare att säga än att göra när man är där...