Lite upp, lite ner..

Jag kan inte låta bli, måste skriva av mig lite till om dagen :) Mycket bloggande blir det idag.


Dagen började med lite städning av lägenheten, då det skulle komma människor och rensa avloppen under dagen. Jag hoppa sen i mina ljusblå jeans, ett linne och en lång tunn kofta. Påväg till bilen möter jag en granne å jag skiner upp i ett leende och ska precis säga "God morgon" då ser jag att han tittar snabbt bort och går vidare.. WTF! Vad var det för stil? Aja, det fick väl gå.. Gick till Lilla Röd och begav mig ut på vägarna.


Det var lite bilar ute, jätteskönt. Närmare Häggvik så började det tätna på men det fungerade rätt okej ändå. När jag kommer till näst sista rondellen vid jobbet så är det jättekö, så jag kör i vänsterfil, kör ett varv i rondellen och hamnar där jag ska. Lagliga Ammi. Men precis innan jag kört runt i rondellen så ser jag en ljusblå Toyota Prius, den ligger i vänsterfil, svänger höger och fortsätter ligga i vänsterfil för att sen svänga höger i nästa rondell med. En bil fick göra en tvär inbromsning för att släppa in den blåa Priusen. Och jag visste ju vem som satt i den.. ÅH tänkte jag högt, jag har ju så jäkla svårt att hålla tyst. Har redan varit på en kollega som kört som en idiot just där. Som tur var så stötte vi inte på varandra så jag slapp kommentera hans usla körning.

Dagen flyter på tills A berättar att Erik inte ska rida på fredagens besök i globen och Stockholm Horse Show. Min brorsdotter fick som present att åka dit under lördagskvällen, men det gick ju inte för sig tänkte snälla faster. Erik rider ju inte då, så jag gick in på SHS's sida och läste mig till att på fredagen och söndagen skulle stjärnorna hoppa. Men nejdå. TACK för den säger jag bara. Irriterad blev jag.


Helt plötsligt såg jag att Sophie uppdaterat sin blogg, det var två månader sen sist. Och det var verkligen galet och härligt att läsa! Hon ska byta kalla, gråa trista Sverige mot paradiset Thailand! Hon ska öppna ett eget Café där nere! Åh vad avis jag blir! Och grattis till din Man! ;o) Så efter jag läst detta blev humöret på topp igen, men Thailandslängtan blev värre.

Fakturering, denna återkommande sak efter man slutat jobba. Är det inte härligt så säg. Alla på ekonomi hade gått hem och det strulade.. Som tur var så var Calle kvar och han gick å rota igenom en ekonomimänniskas papper för att jag skulle kunna gå vidare. Tack snälla du! Sen prata chefen med mig och jag sa som jag känner, jag tycker verkligen INTE om faktureringen. Det är inte kul. "Allt i livet är inte kul" Nä tacka fan för det, det vet jag nog med råge tyvärr.. Så det har jag inte sagt heller *surar*

Får äntligen lämna kontoret, säger hej då till några från marknad som dröjt sig kvar och vandrar sen ut till bilen. Min fina lilla bil. Hoppar in och börjar åka hemåt. När jag ska köra på vid Häggvik så gasar jag upp rätt fort då jag ser att det kommer en bil lite längre bort i högerfilen. Det visar sig att han i högerfilen vägrar släppa in mig varpå jag får bromsa för att köra in bakom honom!?!? Sånt där kan göra mig så irriterad! Jag tar mig in i mittenfilen å sen flyter det på tills jag kör av i Bollstanäs. 


Personen i bilen framför mig sitter å smsar med sin mobil som sitter i en hållare på instrumentbrädan. Bilen vinglar ut i mötande fil, var påväg ner i diket och körde ena stunden 10km/h för att i nästa gasa upp i 60km/h. Det var 50 väg. Sen kommer en rondell, det fungerar bra.. Ut på 60-väg men näe, det gick inte.. 30km/h blev det samtidigt som personen fipplar med mobilen. Jag blinkar med helljuset varpå personen gasar upp i 70. På lilla skogsvägen mellan Rotebro och Väsby kör jag dock om denna person som får fortsätta fippla med mobilen bakom mig.

Kommer sen till lilla korsningen vid Hemköp. Jag kör 50 och ska rakt fram, står en van som kommer från Hemköpshållet och ska svänga ut vänster. Och han kör, mitt framför mig så jag fick väja och självklart rasta tutan lite. *morr*

Vad är det här? Måttligt irriterande. ÄR det verkligen så svårt att köra bil så att människor glömmer bort, slutar tänka på vad dom gör? Jag förstår inte. Otroligt att det inte smäller mer än vad det gör.

Men trots alla dessa små irritationsmoment som dagen haft med sig så känner jag mig glad. Det finns nåt där som liksom kittlar, jag vet kanske inte än vad det är. Har mina aningar, men snart händer det grejer! Det känner jag på mig!

Tror väl knappast att någon orkat läsa igenom detta superlånga inlägg, men det är helt okej. Jag har fått skriva av mig och det är väl det som räknas. Nu ska jag göra mig en hårdbrödmacka och sen slå en pling till världens bästa grannar.

Önskar alla en fortsatt härlig tisdagskväll.

Kramar
A:et