Vilken känsla!

Hey!

Gick och la mig tidigt igår, helt slut efter en hela dag utan vilan. Sov, vad jag kommer ihåg, hela natten lång men vaknade vid 7 med dundrande huvudvärk. Tog mig upp ur sängen och ner för att ta en Ipren. Gick upp å la mig igen, men gick inte att somna om. Mamma kom in ca 9.30 och då var jag fortfarande vaken med en huvudvärk som var i likhet med en migränbörjan. Reste mig upp och mådde lite illa och var yr. Åt lite frukost. Mådde fortfarande illa. Har suttit i fotöljen hela förmiddagen och masserat tinningar och huvud i hopp om att värken skulle släppa.
Vid tolv ringde bror och fråga om vi var hemma, han ville ha sällis på lunchen. När han kom reste jag mig ur fotöljen och till min lättnad så hade nästan all huvudvärk släppt. Och när bror kom innanför dörren så hade han varit och köpt en latte till mig! Gissa om jag blev glad! Tack jättesnälla bror! Har inte druckit latte sen i tisdags på jobbet.

Nu sitter jag ute på altan, det är hett ute. Latten är urdrucken och huvudvärken är bara ett ont minne just nu. Vilken känsla när huvudvärken försvinner, en känsla av att komma tillbaka till livet igen =D Irritationen som kommer med smärtan försvinner även den, till mammas glädje.

Jag kan vrida på huvudet igen, det knastrar som sjutton i nacken men det går att vrida utan att det gör ont. Ländryggen ömmar nog mest fortfarande, gör ont som fan om jag ska sätta mig ner eller ligga på rygg i sängen. Nacken gör ont när jag ska ta mig upp och måste använda musklerna. Men det här kanske är bra, måste sitta rak i ryggen numer och det är ju positivt, eller hur :)

Jag sitter å funderar ibland på vad som egentligen hände. Minns väldigt lite från innan jag ramla av och ett bra tag efter. Jag kommer ihåg vissa saker, men att dom kollade EKG på mig minns jag inte alls - när gjorde dom det? Allt som hände på sjukhuset är blurrigt, förutom de sex personer som kom in för att hälsa på mig *glad* Mina försök att inte skratta åt Madde & Annica och ett litet sting av besvikelse när inte en 7:e person dök upp. (7:e personen har dock varit å kollat till mig ordentligt efter det.)

Nysa är ingen hit kan jag säga, faaaan va ont det gör! Men jag är på bättringsvägen iaf, även om jag fortfarande går som en stel 90-åring. Jag tänker på Bert (chefen) och Boel som fixar mitt jobb just nu. Såg att jag hade lite mer än 100 mail i inboxen som jag ska ta itu med när jag är tillbaka. Men jag får ta det då, jag är glad att dom tagit det mesta iaf :) Tänk så det kan bli ibland.

Nu håller mamma på att göra lunch, jag tänkte luta mig tillbaka och njuta av ett liv UTAN huvudvärk. Jag hoppas att den inte kommer tillbaka i natt, men det får jag ta då, nu kommer jag njuta!

Ta hand om er där ute!
Stor kram
En groda glad att hon lever!