Jag älskar den här bilden.. Jag, pappa och vår älskade Leonbergertik Cindy. Jag tror vi alla tre var så otroligt lyckliga just då, vi älskade livet och vi hade varandra. Ibland blir inte livet som man tänkt.. Hur arg man än kan vara på sina föräldrar ibland, hur irriterande dom kan vara så älskar man dom.. Det är så. Och blir en förälder sjuk så rasar ens värld. Jag vet att inga ord kan lindra den smärtan man känner men jag vet att man ibland behöver skrika ut sin smärta.. Och jag finns här när det behövs.
Min pappa fick lämna livet alldels för ung. Jag saknar honom SÅ jävla mycket så det går inte att beskriva. När jag fick veta om pappas cancer så rasade hela min värld, jag hoppades och hoppades. Man ska aldrig sluta tro, man ska kämpa.
Livet blir inte alltid som man tänkt och det gör ont som fan... Saknar dig pappa.. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar