Maktlöshet

Jag fick ett mail tidigare ikväll och det rörde mig djupt. Det tog udden ur mig och jag kunde inte riktigt koncentrera mig på boxningen. Jag blir ledsen, ledsen för Din skull men kommer på mig själv att bli ledsen att jag inte räcker till.. Eller får räcka till. När jag tänker efter känns det egoistiskt... Men jag tänker som så att jag vet hur det är, jag vet vad du går igenom och jag vill verkligen finnas där för dig. Det är bara du som kan klara dig igenom allt, men du kan göra det genom att få hjälp av nära å kära.

Du ska inte behöva gå igenom det själv, du har din lilla familj och jag kan tänka mig att dom är ett stort stöd för dig nu. Men ibland behöver man någon annan och då finns jag här. Jag vet att man får en styrka när man går igenom det du gör, det går inte riktigt att beskriva.. Man blir stark, man känner att man måste klara allt, visa sig stark. Jag hade mamma å brorsorna.. Men du står på egna ben, ska klara allt själv..

Jag vill hjälpa dig.. Men jag kan inte tvinga dig att ta emot min hjälp. Det låter tjatigt, men jag finns här. Anytime! 24 timmar om dygnet! Jag finns här för Dig! Och du behöver aldrig känna att du tränger dig på. Du är min barndomskompis, min äldsta vän, och du betyder oerhört mycket för mig. Du kan ringa när som och vad det än gäller, litet som stort. Jag vill att du ska veta det..