Its killing me...

Det har varit en tuff vecka och om jag ska vara ärlig så minns jag inte vart den tog vägen. Det har gått så fort att jag inte ens kommer ihåg mån-ons, det jag vet är att tors å fre har varit asjobbiga och det är min mage som tagit stryk =( Både igår och idag har jag haft så ont i magen att jag inte vetat vart jag ska ta vägen.. Idag la jag mig när jag kom hem från jobbet, tänkte jag skulle sova bort magontet.. Det funkade till viss del. Har även försökt att äta lite nu, får se hur magen reagerar på det..

Ikväll händer det saker.. Får se om Jinnie kommer hit å plockar upp mig eller om jag ska ta mig nånstans där jag kan ställa bilen. Det är nån bilträff nånstans och ja, det är klart man ska dit =) Eller ja, det beror nog lite på.. Har jag fortfarande tokont i magen så är det kanske ingen idé men men.. Den som lever får se.

Jag funderade lite förut *ler snett* som om jag inte gjort det förut.. Men tänk va olikt det kan kännas från vecka till vecka, eller dag till dag. Endera dagen kan man känna att man tillhör, man är en i gänget medan nästa så känner man sig helt utanför. Jag vet att mina vänner finns där för mig, absolut...men dom har något som jag saknar och därför hamnar jag på utsidan. Så ibland känner jag mig bara så ensam. Men hur var det nu igen - ensam är stark? Eller nåt.. :o/

Näe, nu ska jag sluta fundera så mycket. Sitter här i min "dataskrubb" med Snöboll i knät och jag lever iaf =)

Hoppas alla får en underbar helg.

kram
thinkingfrog