Sitter i bilen och tittar ut i luften.. Snöflingorna rusar mot bilens framruta och för varje meter blir de större och större. Tittar man rakt in i flingorna så kan man försvinna in i det, ett stim av vita korn som flyger mot dig. Läskigt men ändå vackert.
Väl hemma ger jag katterna mat och drar på mig lite andra kläder. En stund senare sitter jag återigen i bilen och tittar på snöflingorna som sakta men säkert håller på att övergå till små regndroppar. Jag föredrar snöflingorna, de är vackrare och mjukare än regndroppar som kommer så här års. Det är småhalt ute och massa snömodd på vägen. Sista vägen till stallet är extra slirig men det går fort och snart står jag på parkeringen.
Blir ganska snabbt blöt och när jag hämtat in Stjarna så ser vi ut som två dyblöta svampar båda två. Kollar igenom att hon är hel men hoppar över borstningen, det hade varken gjort till eller från eftersom hon just var dyblöt. Vi går upp till volten och jag låter henne få springa av sig. Efteråt går jag omkring och hon följer varje steg jag tar. Det känns så mysigt när hon går efter mig och stannar jag, så stannar hon. Jag tar fram hennes mat och hör hur hon tuggar, när det är slut fyller jag i lite vatten så hon kan dricka lite. Jag knyter loss grimskaftet och lägger det över hennes hals och går mot hagen, hon följer snällt med utan att jag behöver säga något. Jag öppnar grinden och hon går in och ställer sig bakom mig. Jag stänger grinden, klappar om henne och ger henne lite gott. När jag tagit av grimman så tittar hon på mig. Jag klappar om henne igen och säger god natt och går sen tillbaka till stallet.
När jag sitter i bilen hem fylls jag av en värme, tänk att det här stora djuret litar och lyssnar på mig. Det är rätt fantastiskt. Hon är helt otrolig och fast jag var osäker i början om jag skulle fortsätta rida så är jag så glad att jag gjorde det. Jag var rädd att ta en ny häst till mitt hjärta, som jag gjort så många gånger förut och då förlorat dom.. Stjarna är inte som alla andra, hon är fin, nätt och väldigt vacker tjej. Jag är glad att jag fortsatte rida, jag är glad att jag lärde känna Stjarna och jag är glad att jag satte rädslan vid sidan av.. För nu är hon en av dom, en av dom som fått en plats i mitt hjärta.
Tack Annica för att du låter mig ta hand om Stjarna.
Kram
Ammi
*love*
SvaraRaderaVad fint du skriver, man ser allt framfr sig :) (fröken)Lisa ha ha..
SvaraRaderaTack fröken Lisa *fniss* Jag tycker om att skriva och då är det extra kul att få höra att det är bra oxå :)
SvaraRaderaÅh Gullo! Där ser du, fast du inte tyckte hon var en häst för dig :P
SvaraRadera*kramas*
*ler* mm så kan det gå :)
SvaraRadera