En flod av tårar

Efter min lilla breakdown tidigare idag så åkte jag till Stinsen å fikade med en kompis på Stinsen, han tänkte att han skulle få mig på lite bättre humör. Det funkade väl delvis, ett tag iaf. Det var trevligt, gott med en vaniljlatte i all misär. Sen åkte jag hem och då kom alla tankar igen.. Och att inte få ansöka...det hade inte spelat någon roll om jag kom in eller inte.. Bara jag hade fått ansöka..

Strax efter nio fick jag sån känsla över mig att jag måste åka till pappas grav.. Så jag åkte dit, vågade dock inte gå från parkeringen utan tog bilen in. Det är så vackert där uppe med alla ljus som brinner. Gick ur bilen och hann bara sätta mig på huk framför graven innan tårarna börja rinna.. Sen grät jag.. Saknar honom så innerligt. Jag vet att jag inte ska, men tänk allt vi går miste om.. Han får inte se sina barnbarn växa upp, han *gråter* fick aldrig bli morfar.. Jag vet att han ville det så mycket. Tänk om jag fick träffa honom igen, höra hans röst.. Inte för att det skulle minska saknaden, det skulle nog bara göra det värre.. Men ändå, jag tror inte saknaden kan bli mycket värre än vad den är just nu.. Det är ett stort tomt hål i mitt hjärta.

Ska försöka ta ur linserna nu och gå å lägga mig.. Jobb imorn.. Kommer ha lagom fina svullna ögon, läckert :oS

God natt å sov gott

Kram

pappas flicka

Jag, Cindy & Pappa