En kopp kaffe, en katt och havet utanför!

Igår hjälpte brorsan å T mig att flytta säng och lite lådor till nya hemmet. Senare på kvällen hämtade jag Snöboll så imorse vaknade jag med havsutsikt. 

Gårdagen var underbar. Superfint väder och vi var på Liseberg. Men idag strejkar kroppen och febern är tillbaka. Får hämta det mest nödvändiga i huset och sen får jag nog försöka ta det lugnt och kurera mig. 

Men jag älskar redan lägenheten. Köket är stort och det får plats massa saker! Det är superbra. I huset hade jag kökssaker överallt kändes det som. Nu har jag allt samlat i köket. Och nämnde jag att jag har havsutsikt? hihi

Nu ska jag åka och införskaffa mig lite Ipren så jag kan känna mig som en människa igen.

Kram på er!

3,5 månads paus går mot sitt slut

Tjena hej hallå där ute!

Jag lever fortfarande, dock är jag jäkligt trött och förkyld just nu som dessutom kryddas med en skvätt huvudvärk. Underbart. Men jag får skylla mig själv, har skrytit om att jag inte varit förkyld sen 2015 så jag hade väl detta att vänta.

Dock är det inte bästa tidpunkten för det. Den senaste tiden, ca 3,5 månad, känns som hela mitt liv varit på paus. Jag har jobbat och åkt hem...eller ja känns inte som hem längre, mer som ett fängelse. Jag hade glömt hur snabbt människor glömmer och ändrar sig. Men om tre dagar får jag nyckeln som öppnar upp ett nytt liv.

Att jag är sjuk nu är inte ok, men det är så klart att efter en hel sommar med jobb och nu några dagars ledigt att kroppen lägger av. Men helt fel tid. På lördag kommer bästa Cassie hit med sin T och brorsan & A och vi ska åka till Liseberg. Mitt jobb bjuder på inträde, åkband och mat för mig och fyra till vilket är super! Tror jag var 13-14 år när jag var där sist så ska bli kul att titta runt. Men jag håller mig nog till lotter haha

Sen när vi kommer hem, oavsett hur trött jag är, så hämtar jag nyckeln till lägenheten. SOM jag har längtat. Har inte kunnat tänka på nåt annat egentligen men nu är det dags! Var där häromdagen och lånade grannens balkong, tog en promenad till havet för lite meditation och fick en stor kram av nya hyresvärden som precis skulle ta sig ut på havet. Mitt namn sitter redan på brevlådan och på dörren. 

Jag har packat det mesta i huset och möbler säljs till höger å vänster. Nu vill jag bara förflytta allt till nya stället så jag ser vad jag har att jobba med. Längtar efter att bo litet och mysigt. Trött på stort och ihåligt.

Med detta så tror jag ingen har missat att jag toklängtar tills jag får flytta.

Nu ska jag fortsätta glo på Blindspot och ta det lugnt innan jobb.

Ta hand om er där ute!

24 days to go!

Varje år tror jag att sommaren ska vara en tid för att njuta, umgås och ha det bra - varje år blir jag alltid lika besviken...

Utanför fönstrena hopar sig molnen på himlen och regnet har fallit till och från hela morgonen. Augusti har bara börjat men mörkret har sakta tagit mark och man känner att hösten är påväg. Sommaren blev som alla andra somrar, alldeles för mycket jobb och alldeles för lite sommar. Missade till och med Erik & Cissi på Böstebar i år. Men det är alltid på sommaren det händer saker om det ska hända tydligen.

Om 24 dagar får jag nyckeln till mitt lilla krypin. Jag längtar! Igår pratade jag med en vän och sa att det ska bli skönt att få bo litet igen, då kontrade hon med: "Det sa du ju när du flyttade hit oxå?!" Ja det gjorde jag, jag trodde att jag skulle trivas i hus... Och det hade jag nog gjort oxå om jag inte känt mig så ensam. Huset är stort och jag är ensam.. Hade jag någon mer än Snöboll att dela det med så hade det nog gett mig mer energi att göra sånt som hyresvärden tydligen krävde av mig. Men nu känns det bra att behöva flytta härifrån.

Annars så fylls mina tankar med något helt annat.. Nu har jag trillat dit igen. Enligt honom själv så har han den finaste färgen man kan ha på håret - silver haha Han är charmig och har utseendet och tyvärr kan jag bara hålla med honom haha Men det säger jag inte till honom. I söndags var jag där och enligt mig så var det ett steg i rätt riktning.. Dock vet jag inte hur killar funkar så vem vet vad han tänker. Men jag går och undrar när jag kan få träffa han igen.

Längtar...

Wind of change

Midsommarveckan. Party. Supa. Dansa. Skratta. Familjehögtid? Ja, midsommar brukar vara mysigt men sen några år tillbaka så känns högtiderna som vilka dagar som helst. Den här veckan jobbar jag fredag - söndag och missar det där som kallas midsommar. Men det är okej. Hade jag lyckats skaffa barn så hade det varit annorlunda men nu är så inte fallet.

Då jag flyttar ut från Drängstugan i september så blir det heller inget hundköp för min del. Jag väljer att avvakta både för den lilla valpens skull och för Snöbolls skull. Jag kan inte ta hand om en valp mitt i en flytt och att flytta Snöboll till ett nytt ställe och sen inte ha tid för henne.. När, det får helt enkelt vänta. Jag måste ändå sätta djuren främst.

Och med tanke på flytt så får jag semester i september oavsett, funderar på att ta ledigt i början så får jag hoppas att någon kan bistå med en bil med krok så jag kan köra möbler under de två veckorna. 

Ja juste, det är väl helt nytt att jag ska flytta. Och ja det är det ju. Jag hade önskat att det hade gått lite trevligare till men jag är glad att ödet gav mig en spark där bak och att M la ut "min" lägenhet i rättan tid. Så i september lämnar jag gamla Drängstugan och flyttar till havet och Villa Edsvik. Jag har skrivit kontrakt på en superfin lägenhet precis vid havet. Allt känns jättebra och det ska bli skönt att slippa frysa och dessutom tillåter hyran mig att spara! 

Jag hoppas att Snöboll klarar flytten och att vi slipper besök hos vet och antibiotikakurer. Hon kommer att få två stiliga killar som granne, Sixten & Sune. 

Min kajak kommer ha plats både vid havet och på tomten. Jag har plats att odla potatis på våren och äntligen får jag en uteplats - som dessutom har utsikt över HAVET!!! 

Fasiken så jag längtar!! Och näe, jag kommer inte sakna hästarna! Kanske Fia, eller klart jag kommer sakna min gosfis men jag har andra planer när det kommer till hästar. Jag känner mig redan så fri på nåt sätt, det här ska bli helt fantastiskt!

Oj, blev en rejäl update, men nu vet ni vad som händer!

Ta hand om er!
-A

Ensam är stark...eller?

Man, eller ska jag skriva jag, tror att jag är stark, att jag kan fixa allt själv. Nu har jag fått erfara att så inte är fallet. Ibland blir det för mycket och nu har jag tagit första steget att gå vidare...

Trots mycket fritid så kan jag inte ta mig iväg att fota eller göra det som jag tycker är kul längre. Glädjen har på nåt sätt försvunnit, väldigt konstigt. Men får jag energi så tar jag mig iväg, ofta inte så långt men alltid till havet.

Tjurpannan sent 2018

Grönemad april 2019

Grönemad april 2019

Lyckliga gatan, finns inte mer...

Står i köket och tittar ut på fåglarna medan orden "nothing lasts forever" ljuder ur högtalaren. Det var meningen att jag skulle ut och köra båt idag men marinläraren är sjuk så jag fick en ledig dag istället, rätt skönt..

Har åkt till och från veterinären åtta gånger den här veckan vilket har tagit på krafterna. Här på landet bor inte veterinären nästgårds direkt. Jag har även jobbat, gått kurs i att säga hej till kunder och varit matt efter en tredagars migrän.

"Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger"

Våren är på intågande och det är underbart men den där vårdeppen har dykt upp och att det bara blev en dejt med "handendära" gör inte saken bättre.. Även om jag inte blivit kär så gillar jag ju killen.. Jaja bara glömma och gå vidare, sjukt lättare att säga än att göra. Att hitta en "normal" kul kille som är någorlunda vettig är inte lätt här. Sen är ju jag som jag är, jag dejtar inte runt utan faller jag för någon så är du ju han det gäller.. Sluta älta var det ja... 

Med värmen kommer småkrypen i huset. Spindlarna håller sig någorlunda borta men skalbaggar och flugor finns det gott om. Sen lite mer oroväckande, en sorts silverfisk men typ 10ggr så stor. SKITÄCKLIGA!! Dom kan jag hitta överallt, i böcker, skafferiet eller under diskbänken. Stora är dom men som tur är så knakar dom inte när dom blir mosade så jag kan ta hand om dom.

Man ska leva i nuet - I know - men jag längtar ändå till aug/sept. Fast iofs, längtar till v.18 då en gammal klasskompis från högstadiet kommer på besök! Sen kommer både A & S med sina barn i sommar och hälsar på. Ska bli supermys! Har säkert sagt det förut, har aldrig ångrat flytten hit men vännerna.. Saknar några få människor otroligt mycket. Närheten av dom, att få skratta i verkligheten och inte bara på telefon..

Jaja nu ska den här deppiga grodan ta å fortsätta städa Drängstugan.

Ha en fin dag allihopa!

Mer än oskyddat sex krävs för att bli gravid

-Hittade den här artikeln, visserligen skriven maj 2016, men tyckte så mycket stämde. Så jag väljer att dela med mig av den-
***

Om man har sex utan skydd blir man med barn. Det här är ord som jag, och förmodligen alla personer som någonsin haft någon form av sexualundervisning, fått höra miljontals gånger. Det presenteras som hot, som skydd, som fakta.

Jag vill på inget vis med den här krönikan uppmuntra unga människor till att ha oskyddat sex, men sanningen är: det är inte så förbannat enkelt att bli med barn.

När man fattat beslutet är det pirrigt. Spännande. Tänk att vi bestämt oss. Tänk att vi ska få en bebis. Det pratas namn och en nyförälskelse tar fart. Sen går dagarna och plötsligt sitter man där på toaletten med blod på pappret och förstår ingenting. Men vadå, vi hade ju oskyddat sex?

Man försöker ha mer koll

Man blir mer noggrann. Läser siffror och inser att även om man träffar ägglossningen är det löjliga typ 30 procent chans att man blir gravid. Så man försöker ha mer koll. Skaffar ägglossningstest, mäter morgontemperaturer och laddar hem fertilitetsappar. Skriver in siffror och markerar dagar som om det vore ett schema man gjorde. Hoppet tänds och tankarna vågar försiktigt drömma sig bort. Bort till lådan med gravidkläderna i källaren, till människors miner när man berättar att man ska ha barn och till små bebisfötter som sparkar mot magen. I några dagar vågar man vara där i hoppet. Sen börjar oron. Där varje toalettbesök runt dagarna av förväntad mens är panikartade. Där varje torkning har en stilla bön. Snälla inget blod på pappret, snälla inget blod.

Och bråddjup sorg när hoppet slocknar. Kroppen som på sitt allra grymmaste och tydligaste vis visar att man inte lyckats. Blod. 

Berättar jag om mina svårigheter att bli gravid blir jag i de allra flesta situationer överöst med goda råd och pekpinnar. Har jag provat att utesluta allt socker? Stressar jag mycket? Du vet väl att morötter kan öka fertiliteten, Julia?

Men den allra vanligaste reaktionen jag möts av är berättelser om personer som försökt SÅ länge att bli gravida utan att lyckas - men så fort de slutade försöka och slutade tänka på det så poff, alltså POFF, blev de gravida. Kan det vara så att du tänker på det för mycket Julia? Du måste sluta tänka på det.

"Ryck upp dig!"

Så jag försöker göra annat, underhålla mig, hålla mig borta från allt som har med graviditeter att göra. Ibland när jag går och lägger mig blir jag helt lyrisk när jag kommer på att jag inte tänkt på det på hela dagen och high fivear mig själv - nu måste det ju gå! I nästa sekund inser jag att genom att tänka att jag inte tänkt på det så har jag ju precis tänkt på det och med andra ord förstört allt. Nu kommer det inte bli något barn.

Du måste sluta tänka på det. Som att säga till en deprimerad person att rycka upp sig.

Jag känner mig misslyckad. Misslyckad som inte kan göra det som kvinnor i miljoner år innan mig gjort. Misslyckad som inte kan sluta tänka, inte kan sluta oroa mig.

Jag vet att det inte är mitt fel att jag skuldbelägger mig själv på det här viset. Jag vet att det är vanligt. Att det finns miljontals kvinnor som kämpar med samma känsla av misslyckande och skuld. Allt för att normen i samhället ser ut som den gör: den kvinna som inte kan eller vill skaffa barn uppfattas direkt som misslyckad.

Det hopp som gång på gång, månad efter månad, mens efter mens, släcks och den sorg man bär på blir ännu svårare att hantera, ännu svårare att prata om när människor verkar vara så oförstående och fast i tron om att det de lärde sig på sexualundervisningen i högstadiet är sant.

Om man har sex utan skydd blir man med barn. Kanske information som är bra att tuta i högstadieelever, men mitt och många andra kvinnors liv hade blivit väldigt mycket enklare och mindre fyllda med skuld om vuxna människor faktiskt visste att det inte är så förbannat enkelt att bli med barn.

Skriven av; Julia Mjörnstedt Karlsten

för Expressen.